|
Recension av Crister Berge A PROFILE - THE KING ON STAGE VOL. 2, CD # 2 & 3 "COLLEGE PARK DISASTER" (FORT BAXTER) "From College Park to Dayton" (subtitle: "College Park; Elvis in the dark") "You think I'm Elvis Presley? I'm Wayne Newton!" 15 000 fans ser Elvis uppträda i College Park, Maryland. Ingen gick nog därifrån oberörd. Hösten 1974 var en jobbig tid för Elvis. Den show jag nu ska recensera är ett av de sämsta, mest tragiska och bisarra framträdanden som Elvis Presley gjorde under sin levnad. Vi skriver den 28 september 1974, 26 dagar efter Elvis "closing night" i Las Vegas, förevigad på Fort Baxters Desert Storm. Elvis är uppenbart drogad, något neråttjack gör att han sluddrar så det står härliga till. Han babblar om allt möjligt under kvällen och verkar vara fullständigt galen. Lyssna bara på hans vansinnesvrål i slutet av Love Me. Varenda låt är en pina att lyssna till, med möjligt undantag för den sorgsna balladen It's Midnight, som passar Elvis tragiska tillstånd. Den skulle för övrigt precis släppas på singel. Efter Trying To Get To You får Voice och The Stamps Quartet framföra varsin låt. En kort (1:44) version av Roberta Flacks Killing Me Softly börjar bra, den påminner inledningsvis om Suicide Is Painless, ledmotivet till filmen och TV-serien M*A*S*H. Det blir sämre när Sherrill Nielsen tar över. When It's My Time är outhärdlig. Bill Baize skriker som en rabiessmittad gris. Efter en gräslig Blue Suede Shoes håller Elvis en monolog som jag här återger valda delar ur: "Saker som har skrivits om mig i skvallertidningar är STRUNT!" (ovationer) "Rykten ni hör om mig är STRUNT! Jag har svart bälte av åttonde graden, jag är en federal narkotikaagent…" (folk i publiken skrattar, de tror att han yrar) Elvis säger sårat: "Det är jag visst! Det är sant! - - - jag måste vara helskärpt hela tiden!" Till en kvinna i publiken som vill ha en scarf säger han: "Är du farmor? Du ser inte ut som det. Vissa mormödrar ser ut som russin i fejan, men du är riktigt söt!" Det är en lång show, 83 minuter. Showen som finns på Night Fever In Vegas (30 augusti) varar 84 minuter, Desert Storm (2/9) är 86 minuter och där fattas ändå See See Rider. Slutsats: Elvis gav flera bisarra - och långa - konserter hösten -74. Summary En katastrofal konsert. Men märk väl: tydligen var showen som Elvis gav kvällen innan ännu sämre !!! Detta är ett fascinerande tidsdokument och ytterligare bevis för att Kungen hade tappat kontrollen över sitt drogmissbruk 1974. Betyg: + (1) Dayton På CD 3 finns 17 låtar samt ett medley från Elvis eftermiddagsshow i Dayton, Ohio den 6 oktober 1974. Åtta dagar efter det bedrövliga uppträdandet i College Park. Elvis är i bättre form här. Efter See See Rider klagar Elvis över inställningen av mikrofonstativet. Sedan bjuds vi på en hyfsad show, där vi bl.a. får höra bägge sidorna av den nya singeln Promised Land/It's Midnight. I den förstnämnda låten spelar tyvärr Ronnie Tutt åt helvete! Den här Chuck Berry-låten blev aldrig särskilt bra live, märkligt nog. Under band introductions misslyckas basisten Duke Bardwell totalt i sitt solo. Konserten är ca 58 min. lång och ljudet är utmärkt. Kvällsföreställningen finns på Breathing Out Fire. Där sjunger Elvis The Wonder Of You, Blue Suede Shoes, That's All Right, Blue X-Mas och Johnny B Goode. Betyg: + + + (3) © Crister Berge 2001. E-mail: jon.burrows@excite.com |
