Snowbird

Recension av Crister Berge

SNOWBIRD (2001)

27, 28 & 29

Välkommen till Las Vegas den 29 januari 1971* och en show från Elvis fjärde säsong i spelstaden då ledan satte in på allvar. Det här är den kortaste Elvisshow jag lyssnat till, strax under 40 minuter och Elvis hinner bara med 15 låtar, varav sju är från 50-talet. Also Sprach Zarathustra var ett nytt inslag. Det låter som Elvis är lite täppt i näsan, men han sjunger med verklig inlevelse, särskilt i rocknumren.

Här finns den (mig veterligen) enda liveversionen i någorlunda skapligt ljud av Snowbird, Gene MacLellans låt som också fått ge namn åt den här skivan. Tidigare har jag skrivit om All Things Are Possible (27/1) och Lean, Mean And Kickin' Butt (28/1). Se även fotnoten nedan. Engagemanget pågick 26/1-23/2, så de här tre skivorna dokumenterar de tidiga showerna. Undrar hur det lät mot slutet…? Ljudet är acceptabelt, ungefär som på Lean…, kanske något bättre.

* En dinner show, enligt min vän Oven Egeland, som är en oumbärlig hjälp för mig i mitt arbete. Tack, Oven.

Överkurs x 2

Avd. "Viktiga händelser i Elvis liv": En dryg månad tidigare hade Elvis efter ett gräl med Priscilla och Vernon i vredesmod åkt till Washington och med kort varsel fått audiens - i drogat tillstånd - hos president Nixon ("Tricky Dick") den 21 december. Och den 16 januari kunde man läsa följande i lokaltidningarna i Memphis:

"Elvis Presley is a proud recipient of the 'One of the Ten Outstanding Young Men of the Year' award from the US Junior Chamber of Commerce, also known as the 'Jaycee Award'. The ceremony will take place at the Ellis Auditorium right here in Elvis' hometown Memphis."

Här har ni en fri översättning av talet som han stammade sig igenom:

"När jag växte upp var jag en drömmare. Jag läste serietidningar och jag var hjälten i serietidningen. Jag gick på bio och jag var hjälten i filmen… så varje dröm jag har haft har förverkligats hundra gånger om.

- - -

I learned very early in life that… without a song, the day would never end, without a song, a man aint got a friend, without a song, the road would never bend … without a song. So I keep singin' my song.

Thank you."

(De sista raderna går inte att översätta)

Nu några ord om innehållet på den här CD:n:

Fransar…

James Burton får inget solo i en perverst kort (1:29!) version av That's All Right. Efter You Don't Have To Say Love Me talar Elvis om sin fransiga jumpsuit. Lyssna på Ronnie Tutts djungeltrummor i introt till Sweet Caroline; han dunkar nästan sönder låten! När Jerry Scheff börjar spela den inledande basgången i You've Lost That Lovin' Feelin' snarkar Elvis ljudligt och han hoppar över sticket. I Polk Salad Annie hör man inte att Scheff spelar solo. Som vanligt presenterar Elvis sina musiker: "On the lead guitar is James Burton… on the bass is Jerry Scheff… on drums is Ronnie Tutt" och sedan: "on dope is Charlie Hodge" ! Vilket i fri översättning betyder ungefär: "Charlie Hodge går på gräs" (hasch)... Something ger ett svajigt intryck, Elvis är osäker på texten och han har problem med fraseringen. Ljudkvalitén varierar något under konsertens gång.

Också kommer då det mest intressanta på den här skivan, låt oss lyssna på vad Elvis säger:

"I tell you what, let's do Snowbird - - - anybody know it? How's it start? Finish? What's the middle of it? - - - Bring a stool up here, lemme sit down."

Elvis avbryter ett första försök: "That's too slow." Till min förvåning så hör man att det här var en inrepad låt och att det fanns ett färdigt arrangemang. Elvis hade spelat in Snowbird i Nashville fyra månader tidigare. Tyvärr så är det här ingen vidare version, Elvis dränks av kören och är osäker. Men likafullt är det intressant att höra en så här ovanlig låt, något helt unikt i en Elviskonsert.

Kassetten som använts är skadad i början av Snowbird och i avslutande The Impossible Dream, där en av medlemmarna i The Imperials (Jake Hess ?) får sjunga solo. Tids nog var Can't Help Falling In Love tillbaka som avslutningsnummer.

Elvis Vegasbesök i augusti 1970 är väldokumenterat, så en skiva från 1971 är alltid välkommen och jag tycker Snowbird är klart hörvärd. Om ljudet varit bättre hade det blivit fyra plus.

FOTNOT:

På All Things Are Possible får vi höra 18 låtar + två versioner av Love Me Tender (detta beroende på att tre av låtarna är från premiärkvällen). Elvis sjunger flera ovanliga nummer såsom There Goes My Everything, Only Believe, How Great Thou Art, The Wonder Of You (nåja…) och Make The World Go Away. Den showen är ca 55 minuter.

På Lean, Mean And Kickin' Butt hinner Elvis med 17 låtar på 45 minuter, bl.a. The Wonder Of You, One Night och Suspicious Minds.

Det blir en stark trea för SNOWBIRD: + + + (3)

E-mail: jon.burrows@excite.com