Night Fever In Vegas

Recension av Crister Berge

NIGHT FEVER IN VEGAS (ROCK LEGENDS)

1) "Elvis talks about karate and sings a little bit too"

2) "I would not be who I am"

(Två alternativa titlar)

Dubbelmacka in the middle of the night

En icke komplett* show från Las Vegas den 30 augusti 1974, klockan tre på natten. 84 minuter med en mycket talför Elvis som totalt sjunger 19 låtar. På den ökända Desert Storm, som ägde rum tre dagar senare, bjöd Elvis bara på 14 låtar. Ljudet är som på Desert, kanske aningen bättre.

Elvis 11:e säsong i Las Vegas blev lite som en berg- och dalbanefärd: det började lovande premiärkvällen 19 augusti (se min rec. av If You Talk In Your Sleep) med en reviderad repertoar. Även om Elvis låter lite melankolisk var det ändå ett försök till förnyelse, ett sätt att bryta leda och stagnation. Sedan spårade han ur totalt.

* Ingen Zarathustra, ingen "Closing Vamp".

CD 1 (43:32)

"My name is Tom Jones"

"Vi testar en ny mikrofon ikväll och jag vet inte om jag gillar den eller inte" säger Elvis och klagar sedan över att hans jumpsuit är för tajt. Precis som på Desert Storm berättar han att han förra veckan missat två shower p.g.a. förkylning. Ronnie Tutt stressar sönder Big Boss Man. Fever är totalflummig, Elvis talar lika mycket som han sjunger. Och som vanligt dricker han sportdrycken Gatorade. Byfånen Roger Ersson tror att det är "en sorts munvatten" (rec. av That's The Way It Is i nr. 104 av dyngblaskan "Tidskriften Elvis"). Innan An American Trilogy ropar en åskådare "I hate you, Elvis!" 39-åringen replikerar blixtsnabbt med ett resolut "Fuck you."

CD 2 (39:58)

"I hope I didn't bore you"

Vi kommer in i presentationen av musikerna. Detta är listat som "karate intro" istället för "introductions". Efter detta bjuder Elvis på en karatedemonstration under introt till Staxlåten If You Talk In Your Sleep. Sedan talar han om karate i nästan tio minuter. Han berättar bland mycket annat att han utövat sporten sedan 1959. Det är synnerligen ointressant och pinsamt men hans hjärndöda publik sitter som förtrollade. Han avslutar monologen med att presentera sin karatetränare Kang Rhee i publiken och säger sedan utan förvarning: "Let's do Help Me"… Efter How Great Thou Art talar Elvis om något som han skulle återkomma till den 2 september: skvallertidningar. Här följer en fri översättning av detta utspel:

"Om jag så gjorde en tiondel av vad de påstår… (sluddrar något ohörbart)… mina karatelärare skulle inte tillåta mig att bära det här bältet, jag skulle inte vara den jag är, jag skulle inte kunna uppträda, jag skulle inte kunna se min far och min sexåriga dotter i ögonen - INGENTING!"

Och sedan, utan ett ord till, börjar han sjunga Hawaiian Wedding Song : "This is the moment…" Det var tvära kast denna natt. "Love Me Tender? Mountain? Mountain." Man kan skönja en antydan till recitation i låten (se rec. av Desert Storm). Innan Can't Help Falling In Love uppmanar Elvis publiken: "Go over an' see my friend Tom [Jones] an' ev'rybody."

En Kung i obalans

En hemsk show, nästan lika bisarr som den på Desert Storm. Där sjunger Elvis Until It's Time For You To Go och It's Now Or Never. Elvis är inte riktigt lika galen som han var den 2 september, men detta är ytterligare bevis för hur dåligt Elvis mådde vid den här tiden.

Betyg: + + (2)

E-mail: jon.burrows@excite.com