|
Recension av Crister Berge ELVIS OCH JAG av Priscilla Presley (1986) 250 sidor känns som 25 En av de viktigaste Elvisböckerna, skriven av den kvinna som levde med Elvis i nästan 10 år. 1967 blev hon mrs Presley och året därpå fick de en dotter, Lisa Marie. De korta kapitlen och det enkla språket gör boken lätt- och snabbläst. Emellanåt får man dock känslan av en kärleksnovell för tonåringar. En osäker sexsymbol söker trygghet och tröst hos en 14-åring ...och ger henne Dexedrine. Priscilla träffade Elvis första gången hösten 1959, under Elvis militärtjänstgöring i Tyskland. Hennes pappa var militär, stationerad i Europa. Snart blev hon en flitig gäst i Elvis hem. Denna storstjärna, idol för miljoner ungdomar världen över öppnade sitt innersta för henne. Elvis berättade att han kände djup oro för sin fortsatta karriär: -Skulle fansen fortfarande tycka om honom efter att han varit borta så länge? Priscilla fick också reda på att Elvis började ta sömntabletter kort efter att han blev inkallad. Elvis muckade 1960 och återvände hem. Det skulle dröja drygt två år innan de sågs igen. De höll kontakten via telefon. Elvis uttryckte bl a ett stort missnöje med sina Hollywoodfilmer. Sommaren 1962 fick så lilla Cilla tillstånd att besöka Elvis och de spenderade två veckor tillsammans i Las Vegas. Priscilla kunde observera att Elvis hade förändrats: han kunde nu vara väldigt dryg och hans humörsvängningar var kraftiga. Om deras sista natt tillsammans innan Priscilla reste tillbaka till Västtyskland skriver hon: "Elvis tänkte inte låta mig resa utan att jag tog lite av honom med mig. Han kom inte in i mig - det behövdes inte. Han tillfredsställde alla mina begär". Ett uttalande öppet för olika tolkningar... Ett exempel på hur oansvarig Elvis var: Vid ett tillfälle gav han Priscilla 2 st Placidyl (sömntabletter) vilket medförde att hon var utslagen i två hela dagar. Efter mycket tjat och övertalning fick Priscilla åka tillbaka till Elvis 1963. Hon skulle bo hos Elvis pappa Vernon och hans hustru Dee. Nu var de äntligen tillsammans. Ibland låste de in sig i sovrummet på Graceland flera dagar i sträck och levde ut vissa fantasier: "Istället för att fullborda vår kärlek på vanligt vis [samlag] började Elvis lära mig andra sätt att tillfredsställa honom". Detta var under polaroidkamerans tidevarv, tydligen gick många rullar film åt... I mina ögon framstår Elvis som väldigt självupptagen och elak. Han ville ha total kontroll och bestämma över minsta detalj i Priscillas liv; hur hon skulle klä sig, vad hon skulle tycka och tänka. Elvis kunde skriva på ett kontrakt utan att läsa igenom det och han vågade aldrig säga emot Colonel Parker. Han gillade alla sorters musik utom jazz. Om Elvis TV Special 1968 skrivs: "Den viktigaste händelsen i hans liv". Avslutningsvis: Karin Coyets svenska översättning är dålig. Ett exempel på detta är när Elvis tituleras "grammofonsångare". Och polisbricka (badge) översätts "märke". En felaktighet: Fotografiet med bildtexten "Loving You, 1957" är i själva verket från Burbank 1968. Notera mikrofonen och "armbandet". Betyg: + + + + (4) © Crister Berge 1998. |