Bokrecension av Crister Berge


ESSENTIAL ELVIS av Peter Silverton (1997)



Engelsman med ett väl utvecklat sinne för humor

Peter Silverton skriver om 50 (eller snarare 49, mer om det senare) Elvislåtar. På så sätt behandlas Elvis liv från hans första demoinspelning till 70-talets nedgång med drogmissbruk, bisarr livsstil och irrationellt beteende. Resultatet är en mycket läsvärd och trevlig bok på 128 sidor. Författaren kan sin musikhistoria, han berättar på ett initierat och kärleksfullt sätt om låtskrivare och artister som gjorde originalinspelningarna av kända Elvisvax. Han fokuserar en del på ras och det är ju intressant. En del ovanliga foton är också ett plus. Fast de presenteras inte med någon riktig kronologitet. Ex: I Feel So Bad (1961) illustreras med ett porträtt från 1968. Tomorrow Is A Long Time (1966) sammanlänkas med en bild av Elvis på en surfingbräda från Blue Hawaii 1961. Always On My Mind (1972) illustreras med ett foto från inspelningen av King Creole 1958!


"Don't sign!"

Silverton lägger in några subtila pikar mot Elvis manager Colonel Parker: låten Don't illustreras med ett fotografi där Elvis står bredvid Översten med penna i handen och ska signa något ("Don't sign the contract!") och Suspicion illustreras med ett foto från inspelningen av filmen Follow That Dream: Elvis riktar en k-pist mot Överstens mage. Flera referenser till Albert Goldmans omtalade Elvisbiografi och June Juanicos och Priscillas böcker. Tror ni på raggarbruden June när hon säger att hon inte hade sex med Elvis?

"Elvis tar farväl av sina fans" från EP:n Elvis Sails (1958) behandlas också. Strax innan båten till Tyskland ska avgå intervjuas Elvis. Silverton skriver: "He sounds like a man on Death Row." Det är också berömvärt att Silverton berättar vad Such A Night egentligen handlar om. Long Black Limousine klassas som "gospelcountry", jag tycker snarare det är en soullåt. Reconsider Baby (1960) och An American Trilogy (1972) föräras längst utläggningar. På slutet får vi en lista över De Bästa Elvisböckerna.

Det är mycket irriterande att låttitlar inte anges varken i kursiv stil eller med citationstecken. Det gör att texten "flyter ihop".


Felaktigheter

Det som drar ner helhetsintrycket mest är de många felaktiga uppgifter som Silverton lämnar. Här följer en lista på de mest flagranta felen:

  1. På sid. 7 beskrivs If I Can Dream som en "showstopper från 70-talet". Elvis gjorde den aldrig live.

  1. Tomorrow Night, från skivan Elvis For Everyone, påstås vara dränkt i stråkar och kör???

  1. Icke korrekta utdrag ur låttexter i Baby, Let's Play House, Teddy Bear och One Night.

  1. Such A Night fanns med på LP:n Elvis Is Back! (1960). Det var alltså inte "världspremiär" 1964, som Silverton skriver.

  1. Filmen This Is Elvis uppges vara från 1986. Rätt årtal är 1981.

  1. Song Of The Shrimp kallar Silverton för "The Shrimp Song".

  1. På sid. 78 står det att Elvis öppnade ett 7-veckorsengagemang i Las Vegas 1969. FYRA veckor var det.

  1. Historien bakom Dylanlåten Tomorrow Is A Long Time är också felaktig. Elvis hade fått skivan Odetta Sings Dylan av Charlie Hodge och fastnade för Tomorrow… och snodde hennes arrangemang. Silverton påstår också att det är James Burton som spelar gitarr.


Trots dessa invändningar är det här en lättläst och underhållande bok jag verkligen rekommenderar.

Köp den!



Betyg: + + + + (4)











© Crister Berge 2000.


TILLBAKA