Magic Moments

Recension av Crister Berge

MAGIC MOMENTS (PLATINUM)

16 augusti 1974

Kassettinspelning av en repetition inför ännu ett Vegasengagemang. Denna gång försökte Elvis förändra sin repertoar. Hur det lät på premiären tre dagar senare kan ni höra på skivan If You Talk In Your Sleep. Ljudet är inte överdrivet bra; allt går genom sångmickarna. Gitarr, bas, piano och trummor ligger "way back". Omslaget pryds av ett foto av Elvis och hans dåvarande "flickvän" Sheila Ryan, ytterligare en i raden av blåsta småtjejer som Elvis omgav sig med. Däremot har jag svårt att förstå hur de ansvariga kan lägga in ett gruppfoto på de musiker som Elvis jobbade med i Nashville 1970 - den ende som är med här också är James Burton.

Speltiden är 71:28.

"Anytime you're ready"

Sammanlagt fem låtar från Stax spelas. Elvis har problem med fraseringen i kommande singeln Promised Land. Och det riktiga svänget vill inte infinna sig. "The motherfucker's on the line"… "What can we screw up next?" frågar Elvis och det blir Down In The Alley. Verkligen ett udda val av låt (Du är en söt potatis…). Den börjar lovande, slött och bra. Det lät tyvärr inte lika bra live den 19:e.

Your Love's Been A Long Time Coming är en positiv överraskning. Långt bättre än studioversionen som släpptes på LP:n Promised Land. Elvis sjunger med mer auktoritet här. Den klarade dock inte gallringen till premiären. Gitarrintrot i Good Time Charlie's Got The Blues är verkligen skönt. En låt jag "upptäckt" på sistone och spelar flitigt numera.

"Like the ocean comin' in…"

Lite bisarrt att Elvis dammade av en tre år gammal floppsingel (I'm Leavin'). Efter sömnpillret The First Time Ever I Saw Your Face kastar Elvis ett glas vatten på basisten Duke Bardwell. Kul? The Twelfth Of Never har BMG givit ut på Walk A Mile In My Shoes. En tråkig låt.

Ljudkvalitén på min CD är undermålig. En tjock kille som heter Pontus spelade in den på kassett åt mig -97 och då var ljudet bättre. Märkligt, eller hur?

Betyg: + + (2)