Event Number 8

Recension av Crister Berge

EVENT NUMBER 8 (MADISON)

"I'm event number eight!"

Det tog 26 år innan vi fick höra hur det lät när Elvis gladde sammanlagt 88 000 texasbor under två konserter på en och samma dag i Houston Astrodome den 3 mars 1974. Event Number 8 innehåller eftermiddagsshowen där 18 låtar hinns med på 50 minuter. En liten scen gjorde att Joe Guercio Orchestra inte fick plats, följaktligen inget blås, inga stråkar. Bara Elvis, hans band och körsångare. Låtlistan modifierades också med hänsyn till detta, en del lugnare material ströks och öppnade vägen för en riktigt rockig show, så basisten Duke Bardwell trivdes nog. En låt som förtjänar att omnämnas är Johnny B Goode, som inte gjordes så ofta -74. Vilket drag! Elvis är heltänd. Märkligt att inte Mystery Train/Tiger Man återupptogs, den hade varit perfekt för det här evenemanget. Några låtar vinner mycket på att inte dränkas i blås och stråkar, exempelvis Funny How Time Slips Away och Can't Help Falling In Love. Fast visst hade det varit roligt att höra t.ex. Steamroller Blues och You Gave Me A Mountain med den här uppsättningen?

Elvis turnerade flitigt 1974, uppemot 150 konserter blev det innan året var slut och denna turné var en av de bättre. Jag har tidigare skrivit om Guaranteed To Blow Your Mind från 18 mars. Elvis var populär i Texas, som ni vet gav han sex konserter i "Astrodomen" redan 1970.

"Fever…'til you're dizzy"

Bardwell gör riktigt bra ifrån sig i Fever. James Burtons solo i Polk Salad Annie är helt meningslöst och totalt misslyckat. Under Suspicious Minds försöker Ronnie Tutt kompensera för uteblivet blås: han slår nästan sönder sitt trumset! Här gör han verkligen skäl för sitt smeknamn "Hardworking". Help Me presenteras som "New song that we just recorded" - den enda låten från Stax som Elvis gillade??! How Great Thou Art gör stor succé hos texasfolket.

"Det här är den största publik jag någonsin sjungit för"

Innan Can't Help… tackar Elvis publiken och nämner energi(olje?)krisen.En fyra minuter lång Closing Vamp förvandlas efter ett tag till en tolva. Elvis kördes till och från scenen i en jeep så Burton & Co var tvungna att spela längre än normalt. Burton får fritt spelrum, men han verkar oinspirerad.

Ljudet är inte så bra och publiken hörs nästan inte alls, de låter definitivt inte som 43 974 åskådare, snarare ett par hundra. Detta gör att ingen riktig livekänsla infinner sig. Elvis verkar stressad, troligen gjorde den gigantiska konsertarenan honom nervös.

Om ljudet varit bättre hade betyget blivit högre.

Nu får det räcka med: + + + (3)