A Canadian Tribute

Recension av Crister Berge

A CANADIAN TRIBUTE (1999)

Limited edition

A Canadian Tribute utkom ursprungligen på LP 1978. Temat var kanadensiska låtskrivare (Lightfoot, MacLellan) och det hela var löst uppbyggt kring en öppenhjärtig presskonferens Elvis gav i samband med en konsert i Vancouver den 31 augusti 1957. Ett konstruerat koncept, minst sagt. 1978 fick vi bara höra lösa snuttar av intervjun. På den här svindyra nyutgåvan är intervjusegmentet 22 minuter men den är fortfarande inte komplett. Speltiden är väl tilltagen (73:54). Som bonusspår har BMG klämt in bl.a. Beyond The Reef (från "Silverboxen") och två låtar från skivan The Home Recordings. My Way från Aloha From Hawaii har bytts ut mot den hemska studioversionen från 1971. Tips: alla ni som är nyfikna på hur originalversionen av Tumblin' Tumbleweeds låter kan se filmen The Big Lebowski med Jeff Bridges. Texthäftet innehåller texter av Colin Escott och Red Robinson.

I låtförteckningen på omslagets baksida står det (Let Me Be Your) Teddy. Klumpigt.

Vancouver 31 augusti 1957

Spännande att lyssna till hur det lät på en presskonferens för 43 år sedan. Journalisterna är pålästa och korrekta. De ställer bra frågor och det skrattas en hel del. Det råder en familjär, mysig stämning över det hela. En munter tillställning. Visst är det intressant att höra Elvis tala om olika saker. Han ger ett moget, sympatiskt och harmoniskt intryck. Och han var bara 22 vid detta tillfälle!

Elvis talar om kommande singeln Jailhouse Rock och konsekvenser av att sjunga Teddy Bear. Han berättar också att han har svårt att varva ner efter en show. Av hans egna låtar är favoriten Don't Be Cruel. Några av hans favoritskådisar: James Dean, Yul Brunner, Marlon Brando. Elvis avslutar många meningar med "you know".

Några citat

Om filmande:

"There's nobody [that] helps you out… - - - …as far as the acting and singing you're on your own."

En journalist frågar "How do you rate yourself as an actor?" och Elvis visar prov på både uppriktighet och självinsikt i sitt svar:

"Pretty bad. It's something you learn from experience… - - - I might accomplish something at it through the years."

Om kändisskapets avigsidor, i det här fallet att svara på frågor om ens privatliv konstaterar Elvis krasst:

"Anybody who's in the public eye is … their lives are never private."

Om aggressiva fans:

"They want pieces of you for souvenirs!"

Om att göra mer lugna låtar för att på så sätt vara ett bättre moraliskt föredöme för ungdomar:

"I can't do ballads nearly as well as I can the other kind because I don't have the voice for it."

Rockkungens musiksmak:

"I know practically every religious song that's ever been written."

Om Pat Boone:

"I think undoubtedly he's the finest voice out now. Especially on slow songs."

"I never thought I had a good voice"

På slutet finns en fem minuters intervju av Mac Lipson i Ottawa. Elvis berättar där att han äger åtta bilar och att han tjänade 1,2 miljoner dollar 1956. I boken Day By Day anges en mycket lägre inkomstuppgift. Lipson har en väldigt enerverande röst. En kvinnlig beundrare säger något ganska sensationellt: "I think he's ugly but he's got a good voice."

Expensive

Sammanfattningsvis är det här kanske inte den mest upphetsande skivan med Elvis som givits ut, men ändå intressant för oss riktiga fans. Jag fick pynta 210 riksdaler för A Canadian Tribute. Priset borde inte vara högre än för en reguljär skiva. Och visst är det lite ologiskt med ett omslag från -73…

And remember: Canada was the only "foreign" country Elvis ever performed in.

Betyg: + + (2)