Long Lonely Highway

Recension av Crister Berge

LONG LONELY HIGHWAY -

NASHVILLE 1960-68 (2000)

Samma stil

Nu är den här - den femte utgåvan på Follow That Dream Label. Long Lonely Highway innehåller 22 alternativa tagningar från 60-talet, varav 17 (?) är tidigare outgivna. En värdig "uppföljare" till Such A Night, för visst kunde detta ha varit vol. 7 i Essential-serien. Speltiden är 56:19, ljudet är bra och det är trevligt att vi får höra lite "mellansnack". Extra plus för ett läckert och udda omslag. Om jag ska klaga på något så tycker jag att det är lite för stor representation av ballader.

Nedan följer lite kommentarer:

Samma tagning

Pianot är verkligen komiskt i It's Now Or Never. Fantastiskt bra för att vara första tagningen. A Mess Of Blues, take 1, är tidigare utgiven på Platinum, här får vi höra två avbrutna intron. Trummorna är helt fel. Take 2 av It Feels So Right är solid från start till mål. Enl. uppgift i senaste numret (nr. 13) av norska fanklubbtidningen Flaming Star är det take 3. Fel! Take 3 finns på Platinum och man kan höra viss skillnad mellan de två tagningarna, lyssna själva får ni se. Ljudet är oändligt mycket bättre här. Anything That's Part Of You är snudd på en religiös upplevelse för mig, så även take 2 som vi kan avnjuta här. En urskön låt med ett av världens bästa pianointron någonsin. Fina harmonier och dito text. Toppbetyg.

Samma titel

Just For Old Times Sake är lika dålig och menlös som For Ol' Times Sake, Tony Joe Whites ballad som Elvis spelade in i Memphis 1973. You'll Be Gone är en suggestiv, magnifik latinolåt (långt före Ricky Martin !). Som kuriosa kan jag nämna att låten bara består av två ackord, E och F. Att Elvis skrev den tillsammans med sina polare Red West och Charlie Hodge visste ni säkert redan. Just Tell Her Jim Said Hello är en bra låt men triangeln i den högra kanalen gör mig vansinnig! Distinkta trummor i Devil In Disguise. Elvis klappar i otakt i det instrumentala partiet mot slutet.

Samma låt

Take 1 av Long Lonely Highway släpptes på singel och den finns även på en bootleg som heter Elvis Meets Presley. Elvis sjunger alldeles för återhållsamt i gospeln By And By. Take 13 av Guitar Man övergår i What'd I Say, precis som mastern. Innan låten hör vi Jerry Reed stämma sin gitarr och producenten Felton Jarvis manar på Elvis: "Sing the living stuffin' out of it, El". Take 4 finns på Platinum. En av de få låtar där man tydligt hör den tjocka sydstatsdialekt som Elvis vanligtvis dolde när han sjöng.

Simma lugnt

Singing Tree utan Elvis vocal overdub är inte så bra. Take 9 (tidigare utgiven på ??) av Too Much Monkey Business är en upplevelse, det är ballt med elgitarr och break. Om man lyssnar noga under nedtoningen hör man hur Elvis säger "Oh, shit". Den akustiska mastern är lite lam. En långsam version av Stay Away (tagning nr ??*) är kul, även om låten i sig inte är förstklassig. Elvis sjunger "Too long have I stayed.." istället för "Far too long…". Tidigare utgiven på ??

Elvis gjorde massa bra musik i Nashville på 60-talet. Och ljudet är bättre här än på Platinum. Det fjärde plustecknet är inte långt borta.

* Take 2, enl. uppgift i senaste numret av Flaming Star.

Betyg: + + + (3)