That´s The Way it Is - Special Edition (2000)

Recension av Crister Berge

THAT'S THE WAY IT IS - SPECIAL EDITION (2000)

"It was thirty years ago today"

Denna efterlängtade 3 CD-box innehåller inte mindre än 45 outgivna låtar från 1970. Något helt unikt i RCA/BMG:s historia. Vi får bl.a. en komplett, tidigare outgiven konsert och det har inte hänt så många gånger de två senaste decennierna: 1980 fick vi en hoper låtar från Elvis sommarturné 1975 på "Silverboxen" och 1997 släpptes An Afternoon In The Garden från New York 1972. That's it. BMG:s utgivningspolitik har varit under all kritik. Det är hänsynslöst [kriminellt!] mot alla Elvisfans som fått vänta ett kvarts sekel på musik som bara legat i RCA:s arkiv och samlat damm. Texthäftet är ett dåligt skämt. BMG kunde ha bett mig skriva boxens liner notes.

På Åhléns kostade That's The Way It Is 447 kr. Jag köpte den via Flaming Star och pyntade bara 320 spänn inkl. porto och frakt! Den första CD:n innehåller inget nytt och därför hoppar jag direkt på CD 2:

THE CONCERT

"My name is Fats Domino"

En komplett konsert från Las Vegas den 12 augusti 1970 i bra ljud. Men är det en dinner show eller midnight show? I texthäftet står det "probably the best live concert ever" - i helvete! Invändningar: tempot är lite lågt jämfört med senare konserter, bandet är inte riktigt tajt ännu, blåssektionen ("Charlie Hodge Orchestra"??) spelar falskt då och då och en del av deras arrangemang är hemska, lyssna t.ex. till Stranger In The Crowd på CD 3. Dessutom tycker jag trummisen Ronnie Tutt rusar och spelar för mycket i flera låtar. Men direkt från That's All Right står en sak klar: Elvis is in great voice! Och han dricker Gatorade. Förstås.

"It's my third visit here"

Ett irritationsmoment är att det surrar i någons förstärkare under kvällen, vilket också Elvis kommenterar. Jag gillar inte Ronnies backbeat i Mystery Train. Monologen innan Hound Dog är längre än själva låten.

"Smackin' all night"

En nästan sex minuter lång Love Me Tender har inte mycket till sång. Likt en vitklädd Jesus är Elvis ute i publiken och hälsar på sina lärjungar. Ganska äckligt att han kysser så många munnar. Tänk bara: rökare, dålig andedräkt, förkylningar, herpes och fan vet allt.

Pratglad

Elvis är på gott humör och talar en hel del mellan låtarna. Några exempel:

"That goes on film too, man, they're gonna put me away when that comes out."

"The song is in an album and it should be out by January of 1979, I think. It's called Just Pretend, I hope you like it."

I just did a country & western album under the name of Glen Campbell."

There Goes My Everything ger ett svajigt och osäkert intryck. Särskilt slutet är mycket tveksamt. Introt i Words är annorlunda än den "officiella" versionen från -69. Tutt är ute och cyklar i den här låten. Och Burton får inte till sitt solo.

"Suit worn too tight"

Elvis tar om You've Lost That Lovin' Feelin' från "Baby, baby, I get down on my knees for you." Polk Salad Annie är populär hos publiken, de är med på noterna och klappar händerna. Tutt har alldeles för bråttom i partiet "sock a little polk salad to me." Bäst är Burtons wah-wah efter breaket. Folk vrålar av förtjusning när Elvis inleder Heartbreak Hotel. James solo i Blue Suede Shoes är en höjdpunkt.

"Git mah little stool over here for a second"

Elvis hänger på sig en gitarr som han inte får ljud i. Han säger till Charlie Hodge: "It's not loud enough, Charlie". Komiskt när han hittar volymkontrollen. Publiken skriker önskemål hela tiden. Little Sister / Get Back är otajt. Jerry Scheff spelar fel. Burton sjabblar i sitt första solo och misslyckas i det andra. Slömysig version av Love Me där lite av originalets känsla är bibehållen. Are You Lonesome Tonight är kort (1½ min.) och Elvis sjunger "Do your gaze at your bald head and wish you had hair", precis som på "skrattversionen" från -69.

Great stamina

Det är en lång show, drygt 72 minuter. Även året innan var konserterna en bra bit över en timme, två gånger om dagen i en månad. Hur fasen orkade han göra 57 shower på en månad? Samtliga låtar utom Little Sister / Get Back ("Silverboxen") och I Was The One (från 70-talsboxen) är tidigare outgivna av BMG. Fast då angavs datum till 13 augusti.

"Probably the best live concert ever" - HA! Bullshit! Visst är memphiskonserten den 20 mars 1974 bättre. Och de två konserterna från Madison Square Garden 10 juni 1972 är minst lika bra. Och på bootleg finns ett antal riktigt bra shower.

THE REHEARSAL

För kalenderbitarna

Nio av låtarna på denna skiva är faktiskt liveinspelningar och inte "rehearsals". Åtminstone sex av dessa återfinns på videon The Lost Performances. På 70-talsboxen finns tre låtar från 15/7, 24/7 och 29/7 och på Platinum finns en binge låtar från 29/7. Om vi går över till bootlegs innehåller två volymer av The Brightest Star On Sunset Boulevard hela repetitionen 24/7 och på Electrifying finns låtar från 15/7 och 29/7. Även på den första Profile-boxen finns låtar från 15/7.

"It should be out by 1982"

The Next Step Is Love är stressad och okoncentrerad. Tempot är för högt och Elvis sjunger falskt i början. Den ströks från programmet och det är inte svårt att förstå varför. Stranger In The Fuckin' Crowd är bättre än studioversionen, även om Burton inte förbättrat sitt solo. Make The World Go Away har för mycket stråkar, det låter "Elvis goes Nat King Cole" typ. Det var mer drag i februari.

But I tell you this: I've yet to hear a mediocre performance from August 13.

"Now that you're here, too bad you're queer, my dear"

Yesterday är helt meningslös. Massa plinkande. Elvis sjunger fel. 1:24 lång? Snarare 2:44! Tidsangivelserna är felaktiga på flera låtar. Det dröjde länge innan Elvis sjöng It's Now Or Never live. Riktig countrykänsla i A Fool Such As I. Jag gillar James improviserade solo. Elvis får en stöt av mikrofonen under Little Sister ("shocked the hell outta me!") Han försöker sedan sjunga en vers i Get Back : "Jojo left his ass in Tuscon, Arizona…" Det är ett väldigt hattande fram och tillbaka mellan de två låtarna. Muddy Water… är mer avspänd på Platinum. Lagom tempo i Johnny B Goode. Lätt att spela den för fort.

De tre sista låtarna - i uselt ljud - är bara jobbiga att höra på. Varför inkluderades de i en sån här samling?

På det hela taget är jag lite besviken. Det hade räckt med en 2 CD-box.

Betyg: + + + (3)