Such A Night

Recension av Crister Berge

SUCH A NIGHT -

ESSENTIAL ELVIS VOLUME 6 (2000)

Äntligen! "The Stellar Nashville Sessions 1960-64"

…står det på omslagets sticker. "Stellar" betyder ungefär "enastående". BMG:s första riktiga Elvisutgåva detta millennium följer traditionen med t.ex. Rhythm & Country och gör full rättvisa åt Essentialserien. Such A Night innehåller totalt 20 låtar (fem av dessa från låtskrivarduon Pomus/Shuman) från 1960-64*, varav hela NITTON är tidigare outgivna alternativa tagningar. Det enda tidigare utgivna är två avbrutna försök (take 2 & 3) - Elvis har svårt att komma in rätt inledningsvis - samt mastern av titelspåret. Enligt Ernst Jorgensen är mastern take 5, vilket är lite märkligt för vi hör ju tydligt hur den annonseras som "take 4". Detta sjok släpptes första gången redan 1976 på A Legendary Performer, vol. 2. Notera utropet "Whoou!" efter trumvirveln i slutet, troligtvis var det D.J. som gav uttryck för en viss belåtenhet med tillvaron?

Några tankar…

Man måste beundra Elvis uthållighet. Det står klart att musikerna höll sig till ett inövat och genomtänkt arrangemang och att de kunde låtarna väldigt bra innan Bill Porter tryckte på "record". Mycket lite skiljer från mastertagningarna: lite annorlunda körsång från Jordanaires, lite annorlunda frasering. Elvis låter forcerad i några låtar.

Några kommentarer…

Give Me The Right skulle jag vilja klassificera som "vit medelklassblues". Visst är den härlig? Fladdrig bas i Little Sister. Märkligt att mastern tydligen är take 4. Night Rider har en extremt fånig text. Innan Such An Easy Question (den kompletta tagningen är felaktigt listad som take 1) imiterar Elvis en svart flygplanskapten. Ganska kul. Please Don't Drag That String Around är en riktig skitlåt. Jag har aldrig förstått Elvis sorgsna sätt att tolka Memphis Tennessee. Och lyssna noga, visst låter det som Elvis sjunger " Ma Cool took the message…" i stället för "My uncle…"?

* 1991 fick vi alternativa tagningar av There's Always Me, Give Me The Right, I Met Her Today och Night Rider på Collector's Gold. På "60-talsboxen" From Nashville To Memphis återfinns take 1 av Surrender och jag äger en skiva som heter Rare Elvis, vol. 3 (1983) och där kan man lyssna till take 1-6 av Little Sister.

Escott & Jorgensens liner notes fokuserar på musikerna som kompade Elvis. Speltiden är 53:26. Detta är ett lovvärt initiativ. Men omslagsbilden är förskräcklig.

Betyg: + + + (3)