|
Recension av Crister Berge COMING ON STRONG (SOUTHERN STYLE) Lingon och blåbär Två lemlästade konserter från Elvis första turné 1977. Elvis var i bättre form i Montgomery. Vi får två nästan identiska versioner av åtta låtar på samma skiva. Presentationen av bandet och Sherill Nielsens solonummer saknas. Det tonas mellan flera låtar. Speltiden är 64:25. 14 låtar från West Palm Beach, Florida 13 februari 1977… Vi kommer in mitt i Little Sister. Elvis låter som en full galning. Ljudet är dock utmärkt. Vad pysslar egentligen blåssektionen med i introt till You Gave Me A Mountain ? It's Now Or Never är bara tröttsam. "Let's do something silly. How about My Way ?" My Way "löjlig"?? Den här versionen är botten och pianisten Tony Brown spelar fel. Blueberry Hill varar bara i en minut I Blueberry Hill ger Tony järnet. Tyvärr spelar han i en alldeles för hög tonart och efter en vers säger Elvis "That's enough of that song, Tony" och anmodar honom att spela ett solo: "You're on your own, son. Take it on" men Tony avslutar i stället låten omedelbart. Mot slutet hör man hur injektionerna börjar verka: Elvis pratar som en kulspruta. Drogerna rusar nu genom hans kropp. …och 11 låtar från Montgomery, Alabama 16 februari 1977 …av vilka fyra är tidigare utgivna på Fort Baxters Moody Blue & Other Great Performances. Denna show är avsevärt bättre. Tänk vad mycket som kan hända på tre dagar. Dessutom är ljudet t.o.m. ännu bättre här. Efter You Gave Me A Mountain säger Elvis "Thank you for that mediocre response." Little Sister är riktigt bra medan medleyt Teddy Bear/Don't Be Cruel är katastrofalt. Tony Brown är en jävla dålig pianist. Efter Hound Dog får Elvis en present till sin dotter som han ger till Kathy Westmoreland. För mer kommentarer se min rec. av Moody Blue & Other Great Performances. Coming On Strong är en umbärlig CD. Betyg: + + (2) © Crister Berge 2000. |