|
Recension av Crister Berge SOUTHBOUND (LUXOR) Och jag som trodde Luxor var en TV… Den här CD:n innehåller en konsert från Macon, Georgia den 31 augusti 1976. Två bonuslåtar kommer från 17 mars samma år. Speltiden är hela 71:06. Kvällen innan spelade Elvis i Tuscaloosa, Alabama, en show som återfinns på Old Times They Are Not Forgotten. Det här är mer av ett väckelsemöte än en musikalisk begivenhet. Och mitt i alltihop stod Elvis som en stor vit clown… "So I made it on down to Macon, Georgia on a overloaded poultry truck" …fast den här gången tog han nog ett plan. Elvis sjunger "svajigt", han verkar helt borta. Publiken är högljudd och stökig. Under Amen kommenterar Elvis sina höftvickningar: "Something I do ev'ry morning when I get up". Innan Love Me tjafsar Elvis länge med publiken, låter div. kjoltyg kladda på honom, emottar massa gåvor och presenter osv. Innan medleyt påstår Elvis att han ska göra Crying In The Chapel. Det hade väl varit coolt? Innan America The Beautiful klagar Elvis över dålig medhörning. Jerry Scheffs bassolo tonas och övergår i en kort snutt av David Briggs solo. Love Letters får vi i en riktig zombie-version. Snudd på outhärdligt. Svimfärdig Det är smärtsamt att lyssna till en uppenbart sjuk Elvis i Hound Dog. Fr.o.m. Hurt uppstår en del ljudproblem och i de fyra avslutande numren låter det som tejpen ska gå av. Under Can't Help Falling In Love väntar man bara på att Elvis ska svimma när som helst. Closing Vamp är den största behållningen av den här konserten. Från Johnson City den 17 mars får vi lyssna till två låtar i bra ljud: Trying To Get To You och det första liveframförandet av Hurt. Troligtvis var den showen bättre. Med viss tvekan ger jag Southbound betyget: + + (2) © Crister Berge 1999. |