Recension av Crister Berge

HELLO MEMPHIS! (ROCK LEGENDS)

Memphis fick vänta i 13 långa år

Elvis första konsert i Memphis sedan 1961. En afternoon show i bra ljud från den 16 mars 1974. Speltiden är 57:14. Trummisen Ronnie Tutt var på hugget denna eftermiddag. Jag noterar (efter påpekande från min arbetsgivare) att basisten Duke Bardwell spelar lite statiskt och inte lika melodiskt som Jerry Scheff.

Totalt gjorde Elvis inte mindre än fem konserter i sin hemstad under den här turnén. RCA spelade in den sista showen (20 mars), kortade ned den till ca 40 minuter och släppte den som As Recorded Live On Stage In Memphis i en konstig mix.

"The band's on stage, it's one of those nights"

Ovanstående är en strof från en låt av Rolling Stones. Vad menar jag då med det? Jo: det här är en av de få shower ("one of those nights") då Elvis inte var riktigt på topp. Ja, eller "afternoons"…

En del av eftermiddagsshowerna höll en lägre nivå beroende på att Elvis var nyvaken. Det är uppenbart här; Elvis saknar kraft, han orkar inte riktigt. Jag får även intrycket av att han har dålig medhörning (bra medhörning är livsviktigt för en sångare). Vad som är tråkigt med den här showen är att Elvis låter lite "off". Han sjunger utan riktig känsla och får kämpa sig igenom låtarna. Vad som alltid imponerade med Elvis var hans fantastiska teknik, hans avslappnade sätt att sjunga - här sjunger han "fel" (ansträngt) vid några tillfällen, vilket är extremt ovanligt. Observera dock: man måste själv vara sångare för att höra det.

Nu hoppas jag att Pers polare inte blir allt för upprörda över att jag skriver så här…

Elvis med sin Gibson

Ovanligt pigg version av I Got A Woman. Om Trying To Get To You säger Elvis felaktigt: "This next song is about the third song I recorded for Sun Records". Steamroller Blues är en riktig femetta: så oändligt mycket bättre än versionen från 20 mars (som finns på Platinum). James Burtons fingrar brinner i Johnny B Goode. Det är ett oerhört tempo genom hela showen.

Polk Salad är också mycket bra, i senare versioner tyckte jag att det blev lite för mycket blås. Den här låten borde John Fogerty göra en cover på. J.D. Sumner får sjunga Why Me Lord. Elvis gastar med i refrängen. Jag hade föredragit How Great Thou Art istället. Suspicious Minds spelas (som vanligt) alldeles för snabbt. Help Me var den enda låten som överlevde gallringen av Staxmaterialet från 1973. Otroligt.

Undrar om Elvis också var skeptisk till mångkultur? Jag tror det.

Betyg: + + + (3)

© Crister Berge 1999.

TILLBAKA