|
Recension av Crister Berge ALL THINGS ARE POSSIBLE (DIAMOND) "My name is Frankie Avalon" En skiva från Elvis första Vegassejour 1971, då det var premiär för Also Sprach Zarathustra. Alla låtar är från 27 januari förutom tre "bonus tracks" som är fr. 26 januari. Innan varje låt är det ett hack följt av tystnad, vilket är synnerligen irriterande. Ljudet är inte direkt tip-top och speltiden är 54:53. Ovanliga låtar Kul att höra There Goes My Everything från LP:n Elvis Country, som vid detta tillfälle var Elvis "current album". Mitt i låten säger Elvis: "Gotta watch me, Tutt". Största överraskningen är Paul Raders tråkiga Only Believe, en strof ur låten har givit namn till skivan. Ett mediokert framförande. Här introduceras också How Great Thou Art, som Elvis spelade in 1966 ("I won a Grammy for it in 1922"). Elvis avbryter sången för att belysningen på scenen är för skum. För min del kunde Elvis lika gärna ha struntat i låten, eftersom han är helt oseriös. I The Wonder Of You sabbar Elvis introt och sjunger bara en vers. Märkligt. Är han okoncentrerad eller utled? Something är ytterligare en ny låt. Den blev bättre med tiden. 50-talslåtarna ligger i ett sjok mot slutet. Elvis tar om början av Blue Suede Shoes flera gånger. Tempot är vansinnigt högt. Innan den andra versionen av Love Me Tender säger Elvis "Good evening, ladies and gentlemen. My name is Johnny Cash". Han ändrar även texten och sjunger "…for my darling, I love you, 'cos you take the pill…" Avslutande Can't Help Falling In Love tillägnar Elvis filmproducenten Hal Wallis. Att detta är en riktig klåparprodukt från Diamond vittnar det klumpiga slutet om: Elvis introducerar Make The World Go Away men låten tonas direkt. Otroligt. Beroende på det kassa ljudet, hacken mellan låtarna och div. störningar, oljud mm blir betyget: + + (2) © Crister Berge 1999. |
