Recension av Crister Berge

THE CONCERT YEARS av Stein Erik Skar (1997)

Heja Norge!

Den definitiva boken för alla Elvisfans som gillar Elvis 70-tal bäst. Författad av en norrman, tro det eller ej! Boken är på 270 sidor, tryckt på glassigt papper och innehåller över 200 fotografier av mer än 50 olika jumpsuits, de flesta i färg. Den är väldigt dyr, själv gav jag 562 kr inkl. frakt och porto.

Skar skriver om varje turné och varje Vegas- och Lake Tahoe-engagemang. Detta kompletteras med en hel drös utdrag från tidningsrecensioner, som i vissa fall är lite långa och tjatiga. Det mest negativa med boken är att det kryllar av stavfel. Om ett nytryck blir aktuellt erbjuder jag mig härmed att korrekturläsa mot skälig ersättning.

Felaktigheter

På sid. 33 står det att It's Impossible började användas som avslutningsnummer. Låten som åsyftas är naturligtvis The Impossible Dream. Elvis ökända "strung-out speech" från 2 september 1974 är inte korrekt citerat. På sid. 140 får LP:n Today heta "Toyday" ("leksaksdag"). Några låttitlar: "Treat Me Like A Fool", "I'm So Hurt", "This Time You Gave Me A Mountain", "You Give Me Fever", "Time Slips Away", "Only Fools Rush In"…

Övrigt

Februarisessionen i Las Vegas -72 får lite för mycket beröm, tycker jag. Som ni vet gjorde Elvis aldrig några extranummer. Ett utdrag ur John Weismans recension på sid. 55: "After all, Elvis is royalty, and you never ask a king for an encore". Basisten Duke Bardwell uppges ha slutat p.g.a. att Elvis alltid hackade på honom. Ett kul uttalande av Elvis 1975: "Ni skulle ha sett mig för en månad sen när jag skrevs ut från sjukhuset - jag såg ut som Mama Cass (smällfet sångerska i gruppen Mamas & Papas som är mest kända för låten California Dreaming). Glöm inte att kolla in det fantastiska fotot på sid. 142!

I en recension från Las Vegas dec. 1975 kan vi läsa: "Elvis hade fått en stående ovation om han så hade läst högt ur telefonkatalogen". En Elviskonsert var mer ett väckelsemöte än ett musikevenemang. Vidare skriver en annan journalist att han får intrycket att James Burton känner sig "bakbunden" eller "låst" av att spela med Elvis. Troligtvis tyckte han det var mer inspirerande att ackompanjera div. kvinnliga countryartister. En recensent som ser en konsert 1977 är övertygad om att Elvis bär peruk… Till min gode vän K. Meats stora förtret konstateras även att Elvis publik till 99,9% var VIT!

Det hedrar Stein Erik att han inte drar sig för att skriva om Elvis drogproblem och den inverkan alla piller hade på honom.

Beroende på alla stavfel blir betyget "bara": + + + + (4)

© Crister Berge 1999.

TILLBAKA