The Bicentennial Elvis Experience

Recension av Crister Berge

THE BICENTENNIAL ELVIS EXPERIENCE (FORT BAXTER)

Inget vackert omslag

En konsert i bra ljud från Hampton Roads, Virginia den 1 augusti 1976. Speltiden är ganska precis en timme. Den här bootleggen är ökänd, mer om det senare.

Sömnproblem

Hmm… Also Sprach Zarathustra låter fel på nåt sätt. Jag gillar Burtons solo i See See Rider. Innan I Got A Woman berättar Elvis att han bara sovit två timmar ("We had a late show last night and I only got two hours sleep") Detta är uppenbart; Elvis stressar sig igenom repertoaren, han vill få arbetet överstökat så han kan gå och lägga sig. If You Love Me Let Me Know är alldeles förträfflig med gnistrande gitarrspel av James Burton, men det är synd att de mickat upp Ronnie Tutts cymbal för mycket. Den konstgjorda plastpatriotismen i America The Beautiful är ett budskap jag finner tröttsamt. Efter ett önskemål spelas en kort, flummig version av Return To Sender. Elvis urskuldrar sig: "We hadn't rehearsed that much".

Under "band introductions" spelar Ronnie ett långt trumsolo som verkligen är imponerande. Tony Browns pianosolo är kul. Lite klassiskt på slutet. David Briggs första inspelningssession med Elvis var i Nashville 1966. Han spelade piano i Love Letters, som här görs i en slö version med bedrövlig sånginsats av 'Crazy', som hans polare kallade honom. Elvis orkar inte riktigt med krävande Hurt den här kvällen. Har ni tänkt på att Elvis aldrig sjöng versen "Well, they said you were high-classed" i Hound Dog ? Funny How Time Slips Away spelas lite för fort.

Jag tycker den här skivan är bättre än sitt rykte.

Betyget blir: + + (2)