A Hot Winte Night In Dallas

Recension av Crister Berge

A HOT WINTER NIGHT IN DALLAS (FORT BAXTER)

Info

Dallas 28 december 1976. Basisten Jerry Scheff var inspirerad denna afton. James Burton är inte i lika bra form. Elvis är otroligt uppskruvad, säkerligen hade han fått många injektioner innan denna konsert. Hot Winter Night… har fått väldigt positiva recensioner och utmålats som en förstklassig konsert, ett "måste". Jag håller inte med om det. I ett brev till mig berättade min arbetsgivare att han tycker att Elvis låter, citat: "stressad". Jag håller med.

Sen måste jag berätta att jag aldrig har garvat så mycket i hela mitt liv när jag lyssnat på en skiva som den här. Detta berodde på att jag satt hemma hos en kompis vid namn Delbert och skrev denna recension. Hans kommentarer gav skivan en extra dimension, vilket eventuellt kan komma att återspeglas i denna text. Speltiden är 61:02 och ljudet förstklassigt.

He works hard for the money

"Yeah, SEE!!" inleder Elvis. Vi hör direkt att han är i toppform denna kväll. Han säger bl.a. "If I die tonight, it'll take a year to take the smile off my face". Han förmanar även publiken: "Folks, it's a concert, not an orgy". Elvis presenterar Fairytale som "the story of my life". Det gjorde han ju alltid. Den spelas för övrigt alldeles för fort. Elvis avbryter You Gave Me A Mountain p.g.a. rundgång. När de sedan börjar om tonas tyvärr låten efter några minuter. Efter att Sherrill Nielsen gjort en hårresande O Sole Mio kommenterar Elvis: "You're lucky to be alive!". Detta är höjdpunkten på skivan. Jag och Delbert skrattade hjärtligt. Delbert gjorde en fantastisk imitation av Nielsens sångstil. You should have been there, folks!

Ändringar och stress

Efter Blue Suede Shoes säger Elvis: "No Teddy Bear, forget that!". My Way spelas alldeles för fort. Ingen bra version. Elvis sjunger alla fyra verserna i Early Mornin' Rain. Elvis låter inte riktigt klok i Johnny B Goode. Ovanligt bra bassolo av Scheff. Se ingressen. Delberts kommentar till David Briggs solo: "Det lät som en brakskit på slutet!". Love Letters följer direkt på detta och utgör verkligen en kontrast till vad vi precis hört… Elvis sätter sig vid pianot och framför Unchained Melody, en av de första gångerna han gjorde den. Den blev så oerhört mycket bättre -77.

I likhet med min arbetsgivare tycker jag Elvis är för stressad för att det ska kunna bli något toppbetyg.

Vi nöjer oss med: + + + (3)