Opening Night 1969

Recension av Crister Berge

OPENING NIGHT 1969 (FORT BAXTER)

Missledande

En missledande titel, detta är inte premiärshowen från 31 juli. När Elvis uppträdde i Vegas 1969 hade han inte gjort en "riktig" konsert sedan Hawaii 1961. Repertoaren kan beskrivas som lite av en nostalgitripp med många låtar från 50-talet. Blåssektionen känns helt onödig. Elvis fäller flera självderogativa kommentarer under sina små monologer mellan låtarna. Ljudet är sådär. Speltiden är 66:42.

"My first live appearance in nine years"

"...I've appeared dead a few times..." Introt till Blue Suede Shoes är annorlunda än vad jag hört tidigare. Elvis är inte hes och bandet är ännu inte lika tajt som vi är vana vid, jag saknar bl.a. James Burtons fill-ins. Detta är indikationer på att det här är en show från början av engagemanget. Jag har läst datumuppgifter om 1 augusti, men det är knappast korrekt. Enligt min vän Oven Egeland är det en show från 3 augusti. När jag lyssnar på I Got A Woman finner jag att det är skönt att slippa sammankopplingen med Amen.

Slit och släp

Elvis låter trött och lite frånvarande: "It's hard to get going on these dinner shows, man". 50-talslåtarna framförs här inte i det sedvanliga raket-tempot. Innan All Shook Up säger Elvis: "That's polk (paus) salad". Det låter som publikljudet är pålagt. Elvis talar om "Vegas throat": "It's very dry here in Las Vegas". Memories är mindre bra. Elvis är andfådd och dränks av kör och stråkar. Lång, "studsig" version av Mystery Train / Tiger Man. Burton utvecklade sitt solo till det bättre under månaden.

"Life story"

"I was studying to be an electrician an' I got wired the wrong way, man". Elvis håller en monolog där han berättar om hur han började sin karriär: Första skivan, Louisiana Hayride, misslyckandet på Grand Ole Opry, en audition för Artur Godfrey Show, hans möte med Colonel Parker, lite kort om TV-showerna 1956 (bl.a. smokingdebaclet hos Steve Allen), filmerna innan lumpen mm. Mycket intressant. Om jag inte minns fel så finns den här monologen även på skivan Having Fun On Stage With Elvis.

Nya låtar

Mot slutet blir repertoaren mindre nostalgisk. I Yesterday sjunger Elvis : "Suddenly, I'm not half the stud (=hingst) I used to be..." Under "band introductions" presenteras Charlie Hodge som "Wooly Booger". In The Ghetto blir en av skivans absoluta höjdpunkter. Strålande! Suspicious Minds, däremot, är alldeles för lång och kören är enerverande. Tempot är för högt i What'd I Say. Låten saknar struktur och verkar vara väldigt orepeterad.

Here I Go Again är lite bättre.

Betyg: + + + (3)