|
ELVIS ENCYCLOPEDIA
av David Stanley (1994)
Detta är en fantastisk bok, genomarbetad och påkostad.
Nästan 300 sidor högintressant läsning. Extra plus för alla fina fotografier, många i färg. Jag slösar inte tid med någon presentation av David Stanley eftersom han säkerligen är en bekant figur för de flesta i vår läsekrets. Lamar Fike har också bidragit till innehållet, främst för att täcka upp 50- och 60-talet.
Vi börjar med att skärskåda kapitlet HIS MUSIC där varenda Elvislåt gås igenom i alfabetisk ordning.
Här har en del felaktigheter smugit sig in: I Need Someone To Lean On skall ju vara I Need Somebody To Lean On.
Vidare påstås att Moody Blue spelades in 1974 och The Next Step Is Love 1960!
Mer av samma vara:
På annat håll står det att Good Luck Charm var en hit 1961, rätt årtal är 1962.
Varken Girl Happy eller Flaming Star släpptes som singel. Och inte tusan var Felton Jarvis producent när Elvis spelade in i American Sound Studios 1969!
Omslaget som skall föreställa skivan A LEGENDARY PERFORMER, vol. 2 (1976) är inte det korrekta.
Onödigt slarv.
Underligheter:
Kompositörer är utsatta på samtliga låtar utom Im Leavin' - dessa är Michael Jarrett och Sonny Charles. Mysko…
Konstigt är oxå att Tex Ritter har credit på Have I Told You Lately That I Love You och Fred Foster på Help Me Make It Through The Night.
Sedan omnämns låten I Never Had It So Good som tydligen skall härstamma från 24 februari 1964 (Roustaboutsessionen) ???
I kapitlet HIS LIFE nämns inget om utgivningen av ELVIS TODAY (enda LP:n 1975). Dessutom inte ett ord om Burning Love, som ju var Elvis mest framgångsrika singel under 70-talet!
Intressanta fakta:
* 1956 sålde Elvis över 12 miljoner singlar och nästan 3 milj. LP - otroliga siffror på den tiden!
* Elvis kortaste # 1 singel var Teddy Bear, med en speltid på endast 1:43!
* Elvis första nyårskonsert ägde rum redan 1957 i St Louis, inte 1975 som har hävdats många gånger.
* Låtskrivarparet Tepper/Bennett försåg Elvis med hela 42 låtar!
* Redan i december 1960 besöker Priscilla Graceland (1 månad).
* Eventuellt var LP:n G.I. BLUES Elvis största försäljningssuccé - jag trodde BLUE HAWAII aspirerade på den titeln.
* Jag tycker att filmen Wild In The Country är en av Elvis bästa men enligt boken fick den dålig kritik vid premiären.
* I oktober -62 flyttar Priscilla in hos Vernon och Dee och återvänder inte till sina föräldrar. (Elvis borde ha gift sig med Anita Wood istället!).
* Elvis köpte Circle G Ranch i februari 1967.
* Låten I'm Movin' On (som Elvis spelade in 1969) är från 1945!
* Både FROM ELVIS IN MEMPHIS (1969) och MADISON SQUARE GARDEN (1972) (2 kanonplattor) låg hela 34 veckor på Billboardlistan.
* Presskonferensen som Elvis höll i Houston när han uppträdde i Astrodome första gången ägde rum 25 februari 1970. En snutt från detta tillfälle finns att återse i filmen THIS IS ELVIS. Som ni kanske vet gav Kungen konserter i Astrodome även 1974.
* Under engagemanget i Las Vegas februari 1972 talar Priscilla om för Elvis att hon vill ta ut skilsmässa. En månad senare spelar Elvis in Always On My Mind och Separate Ways...
* Enligt boken filmade MGM konserten i San Antonio, Texas 18 april 1972. Ny uppgift för min del.
* 5 juli samma år introducerade George Klein Elvis för då 21-åriga
Linda Thompson. Hon var vid Elvis sida i drygt fyra år.
* Elvis två största (mest publikdragande) konserter var i Pontiac, Michigan 31 december 1975 med 62 500 betalande åskådare samt Anaheim, Kalifornien 30 november 1976 då publiksiffran uppgick till 55 000 (?) Inte illa.
* 3 mars 1977 skriver Elvis under sitt testamente.
* Showen i Lincoln, Nebraska 20 juni 1977 filmades tydligen av CBS. Se ovan.
Övrigt av intresse:
Spännande läsning är berättelsen om de påfrestningar Elvis öron utsattes för när han satt i stridsvagn under sin militärtjänstgöring i Västtyskland.
Stanley menar, precis som Albert Goldman, att Colonel Parker övertalade/tvingade (befallde?) Elvis att gifta sig med Priscilla.
Och Lamar Fike berättar om den verkliga anledningen till att Elvis aldrig gjorde en turné i Europa: Parker och det Försvunna Passet!
70-talet beskrivs mkt omfattande, vilket är särskilt trevligt för mig. Kul är historien om när Elvis erbjöd Eric Clapton att ta gitarrlektioner av James Burton - Elvis hade ingen aning om vem Clapton var!
Sid 132 är fascinerande - här får vi se hur en typisk dag på turné såg ut för Elvis. Hans sömn beskrivs som katatonisk!
Tydligen var Red West den ende som vågade stå upp mot Elvis - därför fick han sparken.
Stanley tycker precis lika illa om Elvis insjungning av Hey Jude som jag, och det framgår med all tydlighet att Elvis inte gillade Beatles, speciellt inte John Lennon. Han såg dem som symboler för en förtappad generation, flummiga drogliberaler som bidrog till ungdomars moraliska förfall. Elvis var megakonservativ.
Alla som är intresserade av Elvis bör snarast inhandla den här boken!
Betyg: + + + + (4)
Crister Berge 1996
| 