Great Country Songs

Recension av Crister Berge

GREAT COUNTRY SONGS (1996)

Countrytema

Bland låtskrivarna här återfinns tunga namn i countryvärlden som Bill Monroe, Hank Williams, Johnny Tillotson, Willie Nelson, Kris Kristofferson och Waylon Jennings.

Men: When My Blue Moon Turns To Gold Again, Old Shep, A Fool Such As I, Kentucky Rain, Gentle/Always On My Mind & Guitar Man anser jag icke vara country, åtminstone inte i Elvis versioner. De låtar jag precis räknat upp tycker jag tillhör kategorierna pop, ballader och rock. Lite "falsk varudeklaration", eller hur? Riktiga countrylåtar som jag saknar är bl.a. Little Cabin On The Hill, That's What You Get For Lovin' Me, It's A Matter Of Time, Good Time Charlie's Got The Blues och There's A Honky Tonk Angel. Från Elvis liverepertoar borde Let Me Be There ha införlivats.

Irriterande att man måste vika ut texthäftet. Hattar är temat på fotografierna. Omslaget är inget som får en att skita i byxan direkt: ett manipulerat foto fr. -56 (Love Me Tender). Elvis ögon är färglagda. Bilden på baksidan är lustig: Elvis står flinande med armarna som en kyckling. Speltiden är 74:21 och fem av låtarna är tidigare outgivna. I min recension kommer jag att inrikta mig på dessa.

Stark öppning

Your Cheatin' Heart, take 9, utgavs första gången redan 1982 på THE E.P. COLLECTION, VOL. 2. Finns även på HITS LIKE NEVER BEFORE (1990), vilket för övrigt är en utmärkt skiva. Att Just Call Me Lonesome är en alternativ tagning (take 6) hör vi direkt i introt. Pete Drake är en jäkel på steel guitar. Observera tonartshöjningen efter solot. Tänk att take 1 valdes som master. Första tagningen av There Goes My Everything är kalasbra. Mycket trevlig lyssning.

Hur många män?

"How many, how many...?" sjunger Elvis i I Really Don't Want To Know. Så tänkte jag ofta när jag var tillsammans med Michaela Kanti. Fairytale, take 2, låter som en amatördemo. Bedrövligt. Enda bidraget från Stax är You Asked Me To. Take 3 av Help Me Make It... har en konstig inledning. Mer countrykänsla än i mastern dock.

"Bluescountry"

Elvis höll stilen in i det sista: He'll Have To Go var den sista låten Elvis spelade in på Graceland -76 och det är en av mina absoluta favoritlåtar från 70-talet. Till skillnad från andra artister tolkar Elvis låten helt rätt; sången dryper av sorg, vemod och ångest. Man kan riktigt känna smärtan i Elvis röst. James Burtons gitarrsolo är stilfullt och helt "rätt". Lyssna hur Elvis accentuerar gitarren. Helt fantastiskt. Annat är det med Guitar Man. Denna bisarra "remake" innehåller massa overdubs och gavs ut 1981 i ett misslyckat försök att modernisera Elvis musik. Resultatet blev förskräckligt. Man hinner knappt stänga av CD-spelaren innan man spyr. Om ni orkar lyssna er igenom hela låten hör ni att den övergår i What'd I Say.

Klart godkänt

Sammanfattningsvis är det här en CD med många trevliga låtar och en väl tilltagen speltid. Om vi hade förärats fler alternativa tagningar, exempelvis av Gentle On My Mind, Make The World Go Away och Funny How Time Slips Away hade plustecknen garanterat blivit fler.

Betyg: + + + (3)