|
Recension av Crister Berge ON STAGE (1999) Suveräna liveinspelningar från Las Vegas Låtantalet på den här nyutgåvan har utökats från 10 till 16. Två låtar är från augusti 1969, resterande fr. feb. -70. Sex månader senare (augusti -70) var flera sega låtar införlivade i repertoaren. Trummisen Bob Lanning ersatte Ronnie Tutt under februarisejouren på ett alldeles utmärkt sätt. Elvis mellansnack är taffligt ihopklippt. Flera sånger är förvånansvärt korta. Omslaget är samma som på originalet, men den snyggaste bilden finns på botten av CD-fodralet, under skivan. Det är svårt att låta bli att jämföra skivan med THE LAS VEGAS YEARS (från "Silverboxen" 1980). Speltiden är 51:23. Elvis tolkningar är överlägsna Bra tryck i See See Rider. Elvis är "wired". När jag recenserade ON STAGE 1996 i "Världens bästa Elvistidning" Tidskriften Elvis skrev jag att skivan lika gärna kunde ha fått titeln "Elvis sings hits by other performers". Här hittar vi låtar av Beatles, Tony Joe White, Creedence Clearwater Revival mfl. Elvis tog andra artisters låtar och gjorde dem till sina egna. Ta t.ex. Sweet Caroline: Neil Diamonds original är miserabel i jämförelse med Elvis tolkning. Runaway utgör dock ett undantag, låten passar inte Elvis och James Burtons solo suger. Varför använde inte karln de ljusa strängarna? Swamp rock Polk Salad är bra, men en ännu bättre version finns på THE LAS VEGAS YEARS. Pompösa Yesterday får vi nu höra med meningslösa "na-na-na" (Hey Jude). Lyssna på Larry Muhoberacs elpiano! Obegripligt att Elvis inte gjorde en komplett version av låten, inte minst med tanke på att han spelade in den i Memphis '69. John Fogerty blev säkert stolt när han fick reda på att Elvis gjorde Proud Mary. Slutet är lite konstigt. Personligen gillar jag versionen från Madison Square Garden bättre. "Regnet i Kentucky" Walk A Mile In My Shoes sjöng jag många gånger med mitt coverband Moongoose Rhythm 1995. Efter textraden "Now there are people on reservations, and out in the ghetto" brukade jag lägga till: "Rinkeby!!". Det var alltid lika populärt. Låten tonades på originalutgåvan och här får vi reda på varför: den övergår direkt i In The Ghetto. Tempot är lite för högt. Don't Cry Daddy är faktiskt bättre än studioversionen och presenteras som "New record, it's been out about a month or so". Lite mysko, med tanke på att "Gråt inte pappa" släpptes i november -69. Låten som åsyftas är naturligtvis Kentucky Rain. Elvis fäller en liknande kommentar på THE LAS VEGAS YEARS. Solbrände anorektikern Fats Domino är i publiken och Elvis sjunger en stump på Blueberry Hill. "Shove it up your nose" Vansinnigt tempo i Suspicious Minds. En positiv överraskning är Long Tall Sally - vilket ös! Let It Be Me är okej, men Burtons menlösa solo kunde vi ha varit utan. Inspelningsdatum saknas på In The Ghetto, Suspicious Minds och Long Tall Sally. Lite statistik: Fyra låtar inkluderade på den här CD:n spelade Elvis in i American Sound (jag räknar inte trallet på Hey Jude). Rekommenderas! Betyg: + + + + (4) Överkurs Några av er kanske har blivit nyfikna på den skiva jag nämnt tre gånger i denna text så här får ni låtarna på... THE LAS VEGAS YEARS: Polk Salad Annie In The Ghetto Sweet Caroline Kentucky Rain Are You Lonesome Tonight? ("skrattversionen") My Babe You've Lost That Lovin' Feelin' American Trilogy Little Sister/Get Back Yesterday © Crister Berge 1999. |