Recension av Crister Berge

THE HOME RECORDINGS (1999)

…or: "ELVIS AT THE PIANO"

Private Elvis

"Elvis genom nyckelhålet". Av 22 låtar är 15 st inspelade 1966. Speltiden är drygt 49 min. Flera låtar är lite väl korta. De usla fotografierna i texthäftet är en skymf. Inte ett enda foto av Elvis vid ett piano. Ernst Jorgensen har i en intervju berättat att det finns en hel del privatinspelningar men de flesta går inte att ge ut p.g.a. att Elvis pratar snusk (svordomar, könsord). Att Elvis hade ett grovt språkbruk vet vi ju, det är bara att lyssna på vilken bootleg som helst med studioinspelningar…

En binge "home recordings" från -66 återfinns även på PLATINUM.

Sömnpiller!!!

Saints… har vi hört på PLATINUM. I Understand Just How You Feel är ingen höjdare. En släpig låt där Elvis nästan viskar fram texten. I bakgrunden hör man ett gråtande barn. Att pianot dessutom är ostämt hjälper ju inte heller upp det hela.

I Asked The Lord är bättre. En annan version än den som finns på Guldboxen. Har också kallats He's Only A Prayer Away. Synd att den är så kort. Elvis klinkande i början är ganska komiskt, om ni lyssnar noga hör ni att han spelar tonerna i "Jingle Bells". Kanske stod julen för dörren?

Gitarrunderstödda "Jag Börjar Glömma Dig" och Mona Lisa är tidigare utgivna på A LEGENDARY PERFORMER, VOL. 4 (1983). Båda låtarna är tråkiga och ljudet är hemskt.

Boogie-woogie

Hands Off är fullständigt meningslös, inte värd att kommentera. If I Loved You får mig att tänka lite på Unchained Melody. Um-pa-pa-kompet i What Now My Love är verkligen malplacerat. Tumblin' Tumbleweeds pågår i vad som känns som en hel evighet. Elvis - Kungen av Rock 'n' Roll? Inte på den här skivan i alla fall.

Däremot är Tennessee Waltz en upplevelse. På PLATINUM finns en snarlik version. Det långsamma tempot funkar. Personligen garvade jag som fan åt Elvis ändringar i texten mot slutet. När Elvis var på humör var det troligen ett sant nöje att umgås med honom. Synd att han aldrig gjorde en studioinspelning av den här låten. Ljudet är alldeles utmärkt.

Tre låtar av Red West

Tragiskt att stämningsfulla I've Been Blue är så kort, för det är en bra låt. Fast borde inte titeln ha varit "Where Are You" ? Mary Lou Brown är inte lika upplyftande, låter som en irländsk folksång. Elvis sjunger inte lead på It's No Fun Being Lonely.

Suppose är så tråkig att det är inte sant. Samma omdöme får gälla för Indescribably Blue, tyvärr. Ljudkvalitén på de tre sista låtarna är undermålig.

Betyg: + + (2)

© Crister Berge 1999.

TILLBAKA