SUSPICIOUS MINDS (1999)

Pure magic

Inledningen av Wearin' That Loved On Look.

Trumvirveln i Long Black Limousine.

Det vanvettiga svänget i I'm Movin' On.

Elvis sätt att leverera textraden "...know baby you can't lick it" i Power Of My Love.

Chips Momans utsökta produktion av Gentle On My Mind.

Elvis utrop "Blow your brains out!" i Stranger In My Own Hometown.

Bara för att nämna några exempel.

For your information

SUSPICIOUS MINDS är en dubbel-CD innehållande samtliga 34 låtar inspelade i Memphis 1969. Här blandas rock, soul, gospel, country, r & b och ballader. Jag noterar nu att februarilåtarna är jämnare. På CD # 2 hittar vi även några alternativa tagningar. Och visst är detta något av det allra bästa Elvis åstadkom under sin karriär, om man nu har överseende med en del "flaws" i produktionen, bl.a. kunde Chips ha varit lite mer sparsam med användandet av stråkar och i vissa låtar känns det som om musikerna är "separerade" från Elvis. Som de stod i källaren och spelade. Jag retar även upp mig på de abrupta nedtoningarna i varje låt. Musikerna är kompetenta men jag tycker fantasilöse trummisen Gene Chrisman spelar lite väl nätt och försiktigt i flera låtar (ex: After Loving You). Hans trumljud är ofta väldigt stumt. Jag anser även att ommixningarna på THE MEMPHIS RECORD (1987) är bättre. Omslaget är fult, likaså bilden på CD:n. Bakgrundsfärgen i texthäftet är hemsk men texten, skriven av Peter Guralnick (Last Train To Memphis, Careless Love), är mycket bra. Borde det inte finnas ett frågetecken bakom sångtiteln Do You Know Who I Am? Och det står inte vem som spelar sitar (Stranger, You'll Think Of Me).

Missa för allt i världen inte gruppfotot på sid. 10-11 - vilken samling kufiska kufar!

Men nog med gnäll nu.

CD 1 (64:26):

"He has changed his heart for the last years"?

Elvis låter lite ensam i Wearin' That (I've-just-been-fucked) Look, man får känslan av att han står i en tom kyrka och sjunger. En rocklåt? Tja... pianopartiet är i alla fall renodlad gospel. P.g.a. det sanslösa öset i låten har jag överseende med den infantila texten och det töntiga "shoop-shoop".

Att I'll Hold You In My Heart var improviserad - spontan - bevisas av allt flabb och prat man hör i bakgrunden i början av låten.

Lyssna till det makalösa sångekot i It Keeps Right On A-Hurtin', visst är det komiskt? Kören och John Hugheys steel guitar ligger alldeles för långt tillbaka i ljudbilden i I'm Movin' On.

Power Of My Love är suverän, men åååh vad jag önskar att vi kunde få slippa munspelet.

Är det inte Charlie Hodge som sjunger harmony med Elvis: "travels on a gravel road" ? Det låter för jävla illa. Mama Liked The Roses är alldeles för sentimental för min smak.

Märkligt att sega, icke-kommersiella Don't Cry Daddy blev en hit.

The Fair Is Moving On är mördande tråkig.

Lyssna noga på Kentucky Rain - Elvis försvinner lite av och till. Taskig mikrofonteknik?

Stranger In My Own Hometown är överproducerad.

I övrigt se min recension av FROM ELVIS IN MEMPHIS.

CD 2 (71:41):

Blandad kompott

Herr Momans låt This Time övergår i en lång version av I Can't Stop Loving You. Elvis sjunger konstigt. Han är på spexhumör och när han börjar plocka på gitarren kan man inte låta bli att garva. Tidigare utgivet på 60-talsboxen.

Elvis spelar piano på After Loving You, take 2.

Without Love, första försöket, fick mig att tänka på I Want To Be Free (1957).

I'm Movin' On är inte bara en alternativ mix, utan en alternativ tagning, troligtvis en tidig sådan. Om jag hade varit amerikan hade jag skrivit något typ: "He fucks up the words!"...

Elvis gapar och gastar sig igenom From A Jack To A King och misshandlar sin akustiska gitarr.

"Alternata" True Love... är lam och styltig, helt annorlunda än mastern. Trumkompet är fruktansvärt. Elvis uppgång är precis densamma som i A Little Bit Of Green.

Power Of My Love är fantastiskt bra för att vara take # 1. Synd att sången distar.

Elvis låter trevande i lustiga This Is The Story.

Hey Jude är vidrig. Bland det sämsta Elvis gjorde. Tonarten är dessutom för hög.

"It's the feelin' that I get, looking down at my brand new baby..." (12 sek. Poor Man's Gold). Ibland undrar man vad BMG sysslar med…

My Little Friend har en verkligt spejsad text.

Kentucky Rain, take 3: mycket arbete kvar. "Showed your photograph...".

In The Ghetto, take 3 och Suspicious Minds, take 7 är tidigare utgivna på PLATINUM (1997).

Final judgement

Visst är detta en fantastisk kollektion, men precis som på Sun är inte allt bra. Det finns några rejäla stolpskott, exempelvis You'll Think Of Me, I'll Be There, Hey Jude och Who Am I?. På CD # 2 hade jag hoppats på fler outgivna låtar och bättre alternativa tagningar. Mer mellansnack hade också varit trevligt.

Men visst blev inspelningarna i Memphis en höjdpunkt i Elvis karriär. Kungen var inspirerad, ibland lite överinspirerad (hög?) vilket medförde att han sjöng med lite v ä l mycket inlevelse i vissa låtar. Farligt nära självparodi.

Det stora mysteriet förblir: Varför införlivade Elvis bara ett fåtal låtar från de här sessionerna i sin liverepertoar?

Betyg: + + + + (4)