|
Recension av Crister Berge ELVIS ON TOUR (1972) Blekheten bedrar... Det första som slår mig är att Elvis är kritvit i ansiktet, han ser inte särskilt kry ut. Men innehållet är desto bättre. Live april 1972 Efter See See Rider följer den snabba versionen av Polk Salad Annie där Jerry Scheff får ett bassolo. Ett besök i studio bjuder på Separate Ways. Under Proud Mary påminns vi om vilken makalös trummis Ronnie Tutt är medan Never Been To Spain lider av för mycket blås. Premiärframträdandet av Burning Love är intressant; tonarten är för hög och Elvis har texten i handen. Han sjunger bara två verser. Nostalgi Sedan följer ett collage från 50-talet, vi får se Elvis rocka loss i Ready Teddy från Ed Sullivan Show 1956. En hel del ovanliga svartvita foton (av bl.a. Alfred Wertheimer) är också trevligt. Jumpsuit Junkie Synd att vi bara får en liten snutt av Until It's Time For You To Go. En lustig grej är när Elvis ligger på scengolvet och sjunger (tyvärr är ljudet borttaget). En mäktig version av Bridge Over Troubled Water är en höjdpunkt.Vilka frisyrer tjejerna i Sweet Inspirations har! Sen hade det varit kul att höra vad de talar om i hissen... Lite bilder från Graceland och några sekunders intervju med Vernon Presley får en att undra hur mycket material MGM har i sina gömmor...? Inkluderad är också en kort snutt från den presskonferens Elvis gav i New York i samband med konserterna i Madison Square Garden sommaren 1972. I klartext: En kanonrulle! Betyg: + + + + (4) © Crister Berge 1998. |