|
Recension av Crister Berge ELVIS: THE FINAL YEARS av Jerry Hopkins (1980) 1970-77 Vete tusan om det här inte är min absoluta favoritbok om Elvis. Delvis beroende på att 70-talet är den period i Elvis liv jag är mest fascinerad av, men också för Hopkins imponerande arbete, hans noggrannhet gör honom mycket trovärdig. Jag tycker dock att Colonel Parker kommer undan lite väl billigt. Och påståendet att Joe Esposito skulle ha varit "Elvis närmaste vän och anförvant" köper inte jag. Men å andra sidan: hade Elvis några riktiga vänner överhuvudtaget? För övrigt ser man att Albert Goldman hämtade mycket material från den här boken till sin biografi Elvis (1981). En bisarr tillvaro Elvis livsstil var minst sagt abnorm, vanligtvis gick han och lade sig kl 8 på morgonen och steg upp kanske 5 eller 6 på kvällen och åt "frukost". Han blev paranoid av flertalet dödshot och gick alltid beväpnad. Ett tag använde sig Elvis av en minst sagt originell bantningsmetod som gick ut på att ligga i dvala i två veckors tid för att på så sätt sussa bort överflödiga kalorier. Tragiskt I Las Vegas kontrakterades Elvis att göra 57 föreställningar på en månad för ett dåligt gage. Parker var en idiot. En del kritiker svalnade så tidigt som 1971 och gav Elvis syrliga recensioner. Det mest vansinniga påståendet i boken är den förklaring som ges till varför det aldrig blev någon Europaturné: "Elvis ville inte åka till Europa". Dessutom hävdas att inga seriösa erbjudanden erbjöds - bullshit! Piller Demerol. Percodan. Placidyl. Dexedrine. Amytal. Quaalude. Dilaudid. Hycodan. Och så vidare. Bieffekter av dessa preparat: Rastlöshet. Depressioner. Förvirring. Ångest. Raseriutbrott. Hallucinationer. Sluddrande tal. Sömnlöshet. En av anledningarna till Elvis legendariska generositet berodde troligtvis på alla piller han konsumerade. Under de sista åren blev det många sjukhusvistelser, Elvis lades in för avgiftning ett flertal gånger. Utdragen ur de långa droginfluerade monologer som Elvis höll på scen ger oss en bra insyn i Människan bakom myten. En sorglig bok, men likväl spännande och fascinerande. Ingen förtjänar Elvis öde. Betyg: + + + + + (5) © Crister Berge 1998. |