Albuquerque

v Vi ser spökstaden Steins

Lördagen den 22 april 2000

å morgonen lämnade vi staden Doglas och åkte norrut på väg 80 åtnordost. Landskapet var verkligen ödsligt och torrt. Vi fick längs väge i alla fall syn på lite vilt bl.a. ökenhjortar och Cyote. När vi hade åkt 12-13 mil körde vi igenom samhället Road Forks och strax därefter var vi framme vid Interstate 10. Vi svängde västerut och efter en liten bit var vi framme vid spökstaden Steins som vi stannade och tittade på.
I början av 1880-talet byggde Southern Pacific järnvägsspår genom Steinspasset och staden etablerades som arbetsstation för järnvägen. Vatten som tagits från Doubtful Canyon såldes för en dollar tunnan. Antalet affärsrörelser inkluderade tre salooner, två bordeller, ett pensionat, och en diversehandel stod i samhällets centrum.

Efter andra världskriget bytte Southern Pacific från ånga till diesel, Arbetsstationen lades ner och staden började att dö. Efter att vi hade tittat på Steins åkte vi tillbaka på Interstate 10 till staden Lordsburg. Strax innan vi kom fram till Lordsburg stannade vi till och besökte en turistbyrå för att hämta information om sevärheter i närheten och i staten New Mexico. I Lordsburg passades vi på att äta frukost. Därefter åkte vi en väg en bit söderut, svängde av på en grusväg och var snart framme vid spökstaden Shakespeare som vi tänkte titta lite närmare på. Inträdet för att titta på spökstaden är 3 dollar.

Detta är affären i spökstaden Steins.

v Spökstaden Shakespeare

pökstaden Shakespeare är återstoden av en pionjär, sydvästlig stad. På Shakespeares gator har berömdheter som Billy The Kid, John Ringo, Curley Bill, Russian Bill, Clantons, Jim Hughes och Sandy King gått. Från en liten bosättning på etapp och emigrant leden till Kalifornien, växte den, på 1870-talet, med ett storfynd av silver och diamantsvindeln, till en stad av ansenlig storlek, (omkring 3000 personer) under namnet Ralston City eller the Burro Mines. Efter att diamant bubblan sprack, krympte den ihop till ungefär 50 envisa gruvarbetare. År 1879, ändrade andra gruvgynnare stadens namn till Shakespeare (till författarens ära) och under detta namn blomstrade staden som ett gruvläger ända till 1893 års depression.

Under högkonjunkturen för gruvor 1908-1932, beboddes de återstående byggnaderna i Shakespeare återigen och händelserna under denna period ökade avsevärt stans rykte av laglöshet.
Shakespeare var alltid en mystisk, hemlighetsfull typ av stad, den hade ingen kyrka, ingen nyhetstidning och ingen lokal upprätthållare av lag och ordning. Det förekom tillfälliga slagsmål som var fria för alla och när dessa var tillräckligt seriösa, kunde en del av förlorarna bli hängda.
Shakespeare är äldre än någon närliggande stad och dess högt omtalade gruvhögkonjunkturer, lockade till sig många människor och bidrog mycket till bosättningen av denna del av landet.

Byggnaderna

Vi gick in i General Merchandise, som fungerade som postkontor, telegrafkontor och som arsenal för milisen. Idag finns ett museum inrymt i lokalen.
Saloonen är den ende kvarvarande i Shakespeare. Det fanns 15 eller 16 under perioden 1870-73. Det var här som Charlie Williams, den elakaste mannen i stan, nästan dödades av en skottskada.
I spökstaden fanns det också ett kassaskåpsvalv där The Jim Emanuel Western Collection förvaras. Här får man se en värdefull samling av antika och replikerade vapen, skräddarsydda pistolhölster, sadlar m.m.
I närheten fanns krutmagasinet, där svartkrut förvarades för the Shakespeare Gold and Silver Mining Company och för diversehandeln.
På Stratford Hotel passade guvernör Geo. P. Hunt upp vid matbord som pojke och hör stannade Robert Ingersoll, Guvernör Ross och Lew Wallace (BEN HUR) och här dödades Roos Wood av Bean Belly Smith i en duell över ett ägg. Enligt äldre folk, diskade Billy-The-Kid tallrikar kort efter att han hade råkat i trubbel i Silver City.

The Grant House Stage Station fungerade som skjutshållsstation. The Grant House Stage Station dining room, matrummet, som utgörs av byggnaden med fönster fungerade ibland som ett rum där man hängde folk. I bjälkarna i rummet hängdes Sandy King och Russian Bill av orsaker med rötter i det våldsamma förgångna.
I staden fanns det också en smedja som var en kopia av den som hade funnits tills för bara ett par år sedan, då den gamla brann ner.
Här finns också en byggnad som kallas Old Mail Station som dateras till omkring 1856, denna byggnad användes av armen. Den låg på vägen mellan Fort Thorn och Fort Buchanan och tjänade ibland som en kommissarie eller förrådsmagasin.

Här visas en duell utanför The Grant House Stage Station, som slutar med döden för en av deltagarna. I bakgrunden ser man Stratford Hote.

Dueller

När vi var i Shakespeare hade vi tur att besöka spökstaden just när ett sällskap som åkte runt och visade dueller besökte Shakespeare. Detta inträffade bara två gånger om året, så vi hade verkligen tur som befann oss just här denna dag. På denna bild demonstrerar man skjutning med svartkrut. Att skjuta med svartkrut kan vara farligt, vapnet kan explodera i händerna på skytten.
Man spelade upp en scen med en berusad beväpnad man som vill få sig ett glas på saloonen.

Han hejas på av en mexikan som tycker att han inte skall ge sig när han blir nekad att bli serverad alkohol. Det slutar med att den stökige bargästen skjuts ner av beväpnade män från saloonen.
En annan duell som spelades upp var; "Death of a goverment contractor". Här bråkar Curley Bill och en mexikansk laglös med en statlig kontraktman om en boskapsaffär.

v Vi åker till Albuquerque

Efter att vi hade tittat på Shakespeare åkte vi vidare på väg 152 åt nordost vi passerade gruvstaden Silver City där det fanns ett stort dagbrott. Här var landskapet bergigt och höjden över havert ökade. Vägen slingrade sig mellan de skogsbeklädda bergen och det fanns många platser med fina utsikter. Det tog en stund att köra denna krokiga väg, men till slut började vägen att slingra sig nedåt igen. När vi hade tagit oss nerför bergen och lanskapet har blivit kargare och ödsligare. Efter en stund kom vi fram till Interstate 25, på andra sidan vägen låg samhället Caballo, som vi fortsatte norrut på till Albuquerque, dit det var ungefär 40 mil och vi kom fram dit sent på eftermiddagen.
Längs denna väg rann Rio Grande som längre söderut utgör gränsflod mellan Texas och Mexiko. Rio Grande börjar i Klippiga bergen i södra Colorado i närheten av gruvstaden Silverton och mynnar ut i Mexikanska Golfen.

När vi kom fram till Albuquerque visade det sig att centrum till stora delar var avstängt på grund av att det pågick en musikfestival. Vi letade efter ett motell och hittade några i utkanten av centrum. När Thomas skulle svänga åt vänster för att vi skulle åka in till ett motell visade det sig att gatan var enkelriktad åt det motsatta hållet. Ett visst kaos uppstod när vi stod front mot front mot mötande bilar från det andra hållet på den enkelriktade gatan. Men amerikaner är väldigt toleranta i trafiken, så det var inga problem att backa tillbaka och fortsätta rakt fram istället. Efter ett visst krånglande på grund av alla de enkelriktade gatorna fick vi tag i ett motellrum i alla fall. Vi åkte sedan en runda för att få tag på lite öl och ships till kvällen. Medan vi åkte bland kvarten såg vi att Albuquerque var en sliten, fattig och slummig stad. På kvällen var vi ute och roade oss i Albuquerques centrum.

Vi börjar nu klättrar nerför bergen och har här stannat till vid en plats med en vidunderlig utsikt.

v Albuquerque

rots att Albuquerque har en befolkning på över 500.000 och är den största staden i New Mexico - där det totalt bor knappt 2 miljoner hånare - är innerstan inte större än att du kan promenera rakt genom den från universitetet i östra kanten till Old Town i den västra. Albuquerque ligger mellan Rio Grande i väst och the Sandia Mountains i öst och har fått sitt namn efter en spansk adelsman, hertigen av Albuquerque. Huvudgatan, Central Ave, den historiska Route 66, skär rakt genom bebyggelsen. Här kan man uppleva 40-talsarkitekturen så gott som obruten.	Storhotellet Hyatt Regencys byggnad i brunsten och med en prismaformad topp är något av det första man ser om man närmar sig stan med bil. Hotellet är sammanbyggt med den moderna kongresshallen och Albuquerque satsar stort på att bli kongresstaden nummer ett i den här delen av landet. Albuquerque har ett torrt och soligt klimat. Vintertid går temperaturen normalt inte under 10 grader och under sommaren håller sig medeltemperaturen kring 30 grader. Tack vare den höga höjden blir det sällan riktigt kvavt.
Historia
På grund av sitt läge mitt i New Mexico har Albuquerque med omgivningar varit skärningspunkten för många folkslag. Det är en av de äldsta städerna i USA. Albuquerque grundades 1706 av spanska nybyggare som hade fått i uppgift av den spanske kungen Filip att etablera en bosättning vid stranden av Rio Grande. Nybyggarna var varmt religiösa. Något av det första de gjorde var att uppföra kyrkan San Fellpe de Neri. Delar av kyrkan finns fortfarande kvar i Old Town även om den har byggts om och blivit större genom tidema. För Albuquerque blev The Santa Fe Trail en viktig milstolpe eftersom staden låg utefter leden och därmed växte i betydelse som handelsplats. Mexikanska kriget 1846 förändrade allt en första gång då platsen blev militärläger för amerikanska trupper i dalen. När järnvägen kom till staden 1880 upplevde den ytterligare en drastisk förändring. Järnvägen band samman New Mexico med resten av USA. Med tåg kunde man forsla tung utrustning och boskap till staden och den upplevde en blomstringstid.	Boskap och får gav ull och kött. Förädlingsindustrier anlades. Emigranter från många europeiska länder slog sig ned i Albuquerque, som blev ett livligt industri- och handelscentrum. Innan järnvägen kom bodde bara ca två tusen människor i Albuquerque. När jämvägsbolaget Santa Fe skulle dra jämvägen genom Albuquerque valde man att bygga stationen några kilometer öster om Old Town, på en plats som man kallade New Albuquerque. Anledningen till att bolaget drog järnvägen vid sidan om det ursprungliga Albuquerque var, att markspekulanter köpt upp det område där man förväntade sig att järnvägen skulle dras fram vid Old Town. För att undvika att tvingas betala överpriser på marken beslöt bolaget att helt enkelt låta järnvägen gå vid sidan om Old Town och låta dem som hoppats på att göra stora vinster på markspekulation stå där med lång näsa. På så sätt hamnade Old Town i bakvattnet och köpmän och andra som ville vara med och skörda vinsterna av järnvägen fick i stället flytta in till New Albuquerque.
I samband med att New Albuquerque anlades, byggdes ett helt nytt centrum med hus i viktoriansk stil. Skolor öppnades och en träindustri sattes igång. Med den nya tiden kom också spelhallar, barer och prostituerade. Plötsligt förvandlades Albuquerque till en gränsstad, en tuff plats, som växte explosionsartat. Albuquerque blev en boom town dit folk sökte sig för att tjäna snabba pengar. Även under depressionen på 1930-talet kunde Albuquerque sysselsätta befolkningen tack vare arbete med flygplats och vägbyggen. På så sätt fortsatte staden att vara en knutpunkt.	Från 1900-talets början och ända fram till 1940 var Albuquerque känt i USA för sin sanatorieverksamhet. Hit kom människor från hela landet för att bota sin tuberkulos, som var en svår sjukdom runt om i världen vid denna tid. Det milda, torra och soliga klimatet i Albuquerque sades göra underverk och sjukvården var ett tag den viktigaste sysselsättningen i staden. Under andra världskriget förvandlades Albuquerque åter till en militär stad. Efter kriget växte staden ohejdat och utan någon som helst stadsplan. Först 1975 styrde man den fortsatta utbyggnaden centralt. I dag satsas på alternativ energi som solvärme, Iaser och kärnteknik.

Klicka på knapparna för att backa tillbaka eller för att läsa vidare om resan.