Recension av Crister Berge



TUSCON '76 (2000)



En besk ingress

…är bättre än en blek negress…? Föreställ er det här: Ernst Jorgensen måste hitta något att ge ut till vol. 6 på Follow That Dream Label. Han rotar bland de drygt 200 soundboardinspelningar från 70-talet som BMG har i sina arkiv. Till slut dammar han av en icke komplett konsert från Tuscon, Arizona den 1 juni 1976. Och vi får pynta 200 kr för skiten. För skit är vad det är, mitt herrskap. 100% skit. Jag har hört ett antal konserter från -76 som vida överträffar denna. Jag tänker då på skivor som Goodbye Memphis, A Hot Winter Night In Dallas, Holding Back The Years med flera.

Elvis röst är bräcklig och darrig. Och han sluddrar och stammar. Att hans musiker stod ut?? Personligen skulle jag ha skämts för att dela scen med en sjuk, svag, drogad människa. Inte konstigt att RCA inte ville ge ut en livekonsert med Elvis 1976. De såg honom som ett dåligt skämt, en åldrad och passé artist som blivit en parodi på sig själv. Ingen Also Sprach Zarathustra får vi höra heller, det har de klippt bort. Jag tycker den är viktig för stämningen, det känns inte som en "riktig" Elviskonsert utan den. De kunde ha tagit bort Love Me istället. Eller 50-talsmedleyt.

Om man ska leta positiva aspekter får det väl bli den långa speltiden (75 min.) och att ljudet är bra. Och att den gamla ELVIS-layouten från 70-talet används på omslaget. Och att vi slipper ett plastfodral. Och att det obligatoriska "Well, well"-flummet i I Got A Woman har klippts bort. Hmm…


Låtkommentarer

Långt intro i See See Rider.  Det första som slår en är hur tydligt man hör David Briggs keyboard. En lite annorlunda mix som är kul. Burtons gitarrsolo är suveränt. Men Elvis är inte bra, tyvärr. Han är riktigt dålig, faktiskt. If You Love Me (Let Me Know) saknar bracket i låtförteckningen. Jävlar vad falskt Elvis sjunger i slutet av You Gave Me A MountainBill Baizes (?) frammixade harmony vocal i And I Love You So är fruktansvärd. Jailhouse Rock och Fever är riktigt usla.


"Sock a little Tucson"

Det är klippt efter Polk Salad Annie.  Burton får visa lite av sin begåvning i sitt solonummer What'd I Say (apostrofen i låttiteln är för övrigt felplacerad i låtförteckningen.) Tony Brown missar lite i sitt pianosolo. Och Scheff spelar fel. Briggs solo är en upplevelse. Men bara första gången man hör det. Taffligt klipp till en hemsk version av Love Letters.  Det låter som Elvis halvsover. Det tog 23 år innan BMG släppte en liveversion av den här låten. Och på 23 år har de bara gett ut fyra kompletta livekonserter, två av dem i år. Först kommer ingenting, sedan ingenting och till sist allt på en gång!

En annan idiotisk sak är att hela segmentet där Elvis presenterar bandet och de får spela sina solon är trackat som ett spår! Om man till exempel bara vill höra Love Letters får man vänta i tio minuter.

Hurt körs två gånger på raken. Elvis orkar inte göra den rättvisa. I Burning Love sjabblar Elvis med texten. Som vanligt alltså, får man väl säga. Versionen på Just Pretend  från 13 december 1975 är mycket bättre.


Från Wille Nelson till Kris Kristofferson

Ett önskemål om For The Good Times omvandlas till Help Me Make It Through The Night.  LP:n From Elvis Presley Boulevard, inspelad på Graceland, hade bara varit ute i handeln några veckor. En förfrågan om The Last Farewell får Elvis att fråga "Is Danny Boy in that album?"  Han gör sedan en riktig stinkversion av låten, den enda gången jag hört den live. David Briggs porrfilmsorgel känns helt fel. Påminner lite om den patetiska versionen av The First Time Ever I Saw Your Face som finns på Burning In Birmingham (29 december 1976). Otroligt nog trodde min polare Charlie att det här var en alternativ studioinspelning! Han påstår också att han hört Hurt (ha-ha) på någon annan skiva.


Jag kan inte med ord beskriva hur besviken jag är på den här skivan. Jag förstår varför Tuscon '76 (vilken originell titel!) hamnade på FTD. CD 2 på That's The Way It Is är ungefär 10 000 gånger bättre. Vad sysslar Jorgensen med? Vad har hänt?


FOTNOT:

See See Rider och Love Letters är från Odessa, Texas den 30 maj.



Betyg: + (1)










© Crister Berge 2000.


TILLBAKA