|
Recension av Crister Berge ELVIS (1999) Nyutgåva av Elvis andra LP med 6 st. bonuslåtar. Bilderna i texthäftet är inte mycket att hurra för och Colin Escotts text är så liten att man knappt kan läsa den. De två sista spalterna är av någon anledning i fet stil. Escott tjatar om vem/vilka som skrev den-och-den låten. Glöm inte att spana in fotot på baksidan. Samtliga låtar är insp. 1956. Speltiden är 45:08. Kommentarer Jag gillar First In Line skarpt, men det är för mycket eko på sången. Paralyzed är många musiker jag känner förtjusta i. "I'm gay ev'ry morning"... jo-jo... Pianointrot i So Glad You're Mine har verkligen ett speciellt sound. Shorty Long gillade den högra sidan av pianot. Jag är tjatig med det här men: Old Shep är drygt 4 min. lång - det var en hel evighet på 50-talet! Det hörs att det är en splice. Elvis "ah-da-da-da-da"-intro i Anyplace Is Paradise är roligt. Jag älskar den här låten. Gordon Stokers anspråkslösa pianosolo är ren och skär magi. Att de kunde göra så mycket med en treackordare. Borde det inte vara frågetecken efter "Hur Behandlar Världen Dig" och How Do You Think I Feel ? Den förstnämnda hade tjänat på ett något högre tempo, den sistnämnda är det enda svaga kortet på den här skivan. Scotty Moore spelar i fel tonart i solot i Too Much. Men det funkar. En utveckling av det misslyckade solot i So Glad You're Mine. Ja, hörni: Vad är meningen med en sån här utgåva? Betyg: ? © Crister Berge 1999. |